36 (Fataburen / 1919)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skjuss- eller schussmässotta, skjortmässotta, ja till ock med skjussmesskjorta. [1]

I ljusningen skulle arbetet vara färdigt, men som gubbarna nog
behövde något att värma sig med, gingo de allt emellanåt in och
fingo sig en sup och litet tilltugg, så att det kunde bli flera frukostar
av, innan vid niotiden en stadig frukost med fläsk och blodkorv
serverades. Och om dessa påhälsningar gjordes allt för tätt, så
kunde det väl hända, att det innan kvällen vardt överända med
somliga.

Att få veden in i stugan fingo oftast barnen draga försorg om,
och därvid lades den till och med under ugnssängen, för att det
skulle finnas rikliga förråd. Men veden i »vevrån», mellan spismuren
och väggen, den måste läggas särskilt fint, den skulle ligga så fint,
som om det vore sågat, därmed var det mycket noga. Det var
förtjusande, tyckte de små, att få vara med och hjälpa till med att dra
in veden, och de sprungo där helt ivriga klädda i skinnpälsar och
varma hundskinnshandskar med »bundna vantar» i. [2]

Under det männen voro ute och höggo ved, hade kvinnfolken
sina bestyr. Allt linet måste vara spunnet av rockhuvudet, för
annars skulle det komma mask i linet. Alla som kunde få tid
därtill satte sig att spinna, oftast var det äldre gummor i gården och

[1] Vedhuggningen i den tidiga timman på julaftonens morgon (eller dagen förut)
har varit ett i Sverige vida spritt bruk och ovan anförda benämningar vanliga flerstädes
i Norrland. En mängd olika förklaringar föreligga. Så skulle skjulsmässotta helt
enkelt betyda att veden, som man var ute i otta för att hugga förvarades i ett skjul
(Bjur.). — Sjulsmässotta. Sjul är ett mansnamn och förändring av det fornnordiska
namnet Skule. Benämningen har troligen uppkommit därav, att någon Skule eller Sjul
haft för sed att i otta på julaftonen vara ute på vedbacken och hugga ved (Medel.).
Mera antagligt är, att Sjul (Sjurd) är detsamma som Sigurd. (Se Modin Härjedalens
ortnamn s. 25). — Sjusmässotta kommer av uttrycket »sju ottor före sol» (Bjur.) —
Dagen före julafton har i Jämtland kallats Sjusmässdagen, vilken dag man sades
ha lika så mycket göra som en munk som skulle ha medhunnit sju mässor. På en
del håll gick julaftonen före kl. 4 e. m. under detta namn, och sades det att,
då denna dag börjar, sju smeder komma samman och smida en gyllene stjärna, som blir
färdig i julaftonens skymning och då börjar att skina på himmeln. Dagen heter därför
Sju-smes-dagen. Meddel. av intend. A. Behm, Stockholm. Skjortmässotta torde ha
folkhumorn att tacka för sin uppkomst. Julaftonen bytte man ju kläder och tog rent
på sig.
[2] »Bundna»
eller sydda vantar. Arbetet utfördes med en grov ben- eller tränål,
vilket kallades att »binda» vantar.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 00:49:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/fataburen/1919/0040.html

		Fataburen / 1919 / 36 (1906) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|