Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den, som först kom upp om morgonen, tände julljuset och gick
fram och satte det under julbordet och såg noga efter, om där fanns
något sädeskorn på golvet. Gjorde det så, och det var kärnfriskt —
vanligen var det korn eller havre — då var det ett tecken till god
skörd, men var det slätt och svagt, då blev det kommande året dåligt.
Det är ett prov som håller streck, ty det har försökts och prövats
många gånger, så att man vet, att det är alldeles säkert. Låg det
något rågkorn på korset, var även det ett gott tecken och bådade
ett gott skördeår.
Gällde det att ta varsel av silverskålen, som julnatten stått
under bordet, så var det första bonden gjorde, när han stigit upp
om juldagsmorgonen, att tyst ta skålen och sätta den på bordet.
Under natten hade pärlor eller knuttror gått upp i brädden. Ju
flera knuttror ju bättre. Hade de gått jämt upp runt hela skålen,
så bådade det ett gott och fruktbärande år för hela landet. Fanns
det däremot knuttror eller bläddror blott på södra sidan, blev det
gott år endast i södra delen av landet, liksom på norra i norra delen,
och var det inga bläddror alls, betydde det ett dåligt år. Men råkade
man till att glömma skålen, till dess alla i huset hunnit komma
upp, då förlorade spådomen sin kraft. Att den annars var tillförlitlig
har det givits många bevis på.
Men »sellskålen» användes även till annat på morgonen. Kreaturen
skulle ju ha med av jultrakteringen för såvitt ej detta skett redan
på julkvällen. I synnerhet hästarna skulle om julen ha bättre foder
än vanligt. I skålen slogs litet dricka, litet brännvin och så litet
av vart slag av maten på julaftonen, åtminstone i brödväg; några
»rimpor» utav allt gavs både åt kräk och hästar, och så sker än i
dag på sina håll. Skeden, som hörde till skålen, skulle följa med till
ladugården, och med den tog man ur skålen och hällde i ämbaret åt
vart enda djur som fanns där. Visserligen var det i en del gårdar
den vanan, att korna inte skulle ha något vått från julaftonen och
till juldagen om kvällen, då det började att bli mörkt, och det var
för att de skulle gå bra hem om sommaren, men jultrakteringen
som de fingo smaka på, det var ju så litet, att det inte räknades,
det var den vanliga ransonen som de ej fingo. Man hade dessutom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
