Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bakat särskilda kors utav sämre deg, vanlig limpdeg, ett åt
kokreaturen och ett åt hästar och får. Dessa kors bestodo utav två
på varandra lagda längder och voro släta och rätt grovt och klumpigt
bakade. Jullyset skulle de även ha del utav, alla djuren skulle se
julljuset som stod på bordet, därför tog mor det om juldagsmorgonen
och gick ut i fejset och lyste med. I en gård var det en gång ett
kvinnfolk, som brukade gå till fejset tre gånger var julnatt, och så
sade hon därvid: »Det är julnatt nu, mina kossor. Åt sommaren
ska ni äta den lunna [1] fläcken och spara den snoa».
[2]
Men folket självt skulle också ha mat, innan det bar i väg till
julottan, de skulle ha dricka och brännvin och bullar och ibland
även av föregående kvälls julgröt eller grynvälling. Och så togo
de väl med sig en bit bulle att ha och tugga på, om de sedan skulle
bli hungriga.
De, som hade lång väg till kyrkan, foro med bloss eller sticklys,
och så lyste det så grant med ljus i fönstren längs hela vägen i
varenda gård man for förbi, ty det hörde till, att det då skulle
sättas ljus i alla fönster, om man så kunde två. Och hästarnas
klockor pinglade så muntert under vägen, de voro ett tecken till
glädje, ty hade det varit dödsfall i en familj, om än så långt som
för ett eller två år tillbaka, så begagnades inga klockor; de kunde
bli rent av tröstlösa de gamla, ifall några tanklösa ungdomar
ändock hade prytt hästarna med klockor. Ända fram till kyrkan
hade de bloss, var vägen lång, så hade de två för att kunna byta
om. Till blossen hade man tagit några av torrakrarna som huggits
under skjulsmässottan. Stora tallar och furor i skogen torka, när
de få stå länge, så att barken faller av, och de bli alldeles torra,
ehuru veden inuti är fet. Denna torrved lämpade sig ypperligt till
lyse, och till blossen späntades långa stickor, varav man tog en bunt
och gjorde så hankor av en grankvist och fäste om.
Vid framkomsten till kyrkan stuckos blossen ned i snödrivorna
på varje sida om kyrkallén, där de sedan fingo stå och brinna. En
väg skottades upp, och så sattes blossen på vardera sidan, de kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
