Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man inte neka något, då det troddes, att de kunde trolla. En lapp
skulle aldrig nekas något, och han skulle aldrig gå tomhänt bort.
Det var en allmän tro, att det varit lapparna som trollat bort
vargarna från trakten, och därför voro de så omhuldade. Att
de verkligen kunde trolla, det hade de bevisat många gånger,
men hade man ej förtroende för dem, då miste de sin makt över en.
Lapparna togo det även som en given sak, att de vid jul skulle ha
litet av varje; det var nästan som om de hörde till löntagarna,
vilka om julen gingo omkring och buro upp sina löner. De bådo
heller aldrig, utan togo det som en rättighet. En lappkvinna, som
sålunda alltid gick omkring om jularna i samma by, brukade, när
hon kom till en gård, säga som så: »nu är jag här som vanligt»,
och så började hon att räkna upp vad hon ville ha, »och så skulle
jag ha jultoppen [1] och
julbullen», och så till sist, när hon räknat
upp allt, »och så julsupen». Den nekades henne heller aldrig, men
ibland vart hon av alla supar så »på tage» eller förplägad, att hon
knappast kunde gå.
Oaktat att det i regel hölls strängt på juldagens helgd, kunde
det likvisst på sina håll hända, att man samlades och liksom bjöd
varandra något till bästa, såsom ibland efter bönvarvet, och att
ungdomen träffades på kvällen och hade lekar. Men även då hölls
julhelg på sitt sätt. Man dansade inte utan hade lekstuga och
sjöng därtill. Ett så världsligt instrument som fiol fick inte heller
då användas, det var inte rätt då, tyckte man.
Juldagstrakteringen var som under hela helgen rundlig. Till
middagen hade man kött och fläsk och råskalad potatis och framför
allt kål. »Julgrytan skulle alltid koka kål juldagen», och flottet
som då flöt upp vid kokningen, fick inte ätas upp utan skulle sparas,
ty det var ett utmärkt botemedel att ta till, om sedermera en ko
fick ont i juvret eller hade svårt för att mjölka. Ja, det kunde
vara bra för mycket annat också.
Alla besökande trakterades. Ingen fick »gå ut med julen», alla,
som kommo in i stugan, skulle smaka något, om inte annat så
»åtminstone en gång dricka». När en främmande kom in, så hälsade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
