Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de innevarande först »goddag», vartill den främmande svarade
»gussine» (= Gud signe), men kom sedan någon mera av familjen in,
så sade denna inte »goddag» utan »väschkummin» (= välkommen),
vilken hälsning gästen då besvarade med »gussine». Det var först
långt fram i tiden, som de började att hälsa på varann med handslag
och ett »tack för sist». Under helgen kommo ofta gamla, för
detta tjänare på besök, och de mottogos då som vänner till familjen.
Annandagen vidtog de muntra nöjenas tid, och då släpptes glädjen
riktigt lös. Sämjan var emellertid god, och om än brännvinet här
och var väl mycket anlitades, så förekom intet värre slagsmål
påstås det än t. ex. örfilar med snusdosan, eller ock var det till att
bruka knytnävarna eller klösas litet, men att begagna sig av
skjutvapen eller kniv det förekom inte. »Det är fasligt vad ungdomen
går an nu», säga de gamla, »förr i tiden hade vi bara knytnävarna
och snusdosan». I julhalmen, i vilken särskilt barnen hade synnerligen
roligt, företogos många glada lekar. Men eldfarligt var det
likvisst med den halmen, mången gång sprakade det i den från den
stora öppna spisen, och ofta var det mer än tur att inga större
olyckor hände. Med halmen roade man sig emellertid på allehanda
vis, utav den grövre skars pipor, som man kunde spela riktigt
vackert på, och vassen klöv man och tog ut de små fina nerverna och
snodde ihop. Många figurer gjordes också, somliga gubbar voro så
skickliga, att de kunde göra bockar av halm med riktiga huvuden
och ben. Och så gjordes halmdockor som man lekte med, man lade
sig på rygg, tog halmdockan med tåspetsarna och kastade den
framöver, eller också så kastade man dockan emellan sig.
En rolig lek var den att »skjuta skomakaren» eller »skjuta
ögonen ur skomakaren». Man tog en »halmtjest» och vred ihop
den, så att det blev en ögla, och denna snoddes om upptill, så
att det blev som ett huvud. Det skulle vara två till den leken,
och dessa ställde sig då framåtböjda med ryggarna mot och på
något avstånd från varann. Så stucko de en lång käpp mellan
benen och höllo med bägge händerna fast i var sin ända av käppen.
Därpå ställdes »skomakaren» framför den ene av de lekande, som
skulle hålla käppen rakt framför halmfiguren, under det att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
