Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
broder eller syster till någondera av brudparet eller också någon
nära släkting. På varje gård hade man att säga ordentligt ifrån,
samt icke lämna gården, innan man lovat komma. Men det dugde
ej att säga till någon av familjemedlemmarna särskilt, att »du måste
då bestämt komma», ty då kunde lätt inträffa, att hela familjen
blev borta. »Inbjudarna» skulle trakteras på ett hedrande sätt
överallt, där de drogo fram. Men brudgummen och hans »uppassare»
fingo icke taga sig för mycket till bästa, enär det ansågs för en
stor skam. Däremot var icke detta fallet med de medföljande
svärfäderna, som i en särskild skjuts kommo efter det blivande
brudparet för att jämväl bjuda till bröllopet. I allmänhet blevo dessa
redan efter de första besöken ganska beskänkta, och slutligen voro
de båda gubbarna sådana, att de knappast orkade släpa sig av
skjutsen. Men med skulle de i alla fall vara. Annars betraktades icke
bjudningen som en ordentlig sådan.
I allmänhet pågingo bröllopen i Ovansjö under en tid av fem à
sex dagar. Första dagen ägde vigseln rum. Man åkte i vagnar till
kyrkan, där ceremonien på sedvanligt sätt förrättades. Efter
återkomsten från denna voro vitklädda ryttare, som, om det skulle vara
riktigt bra, redo på vita hästar, brudparet och bröllopsskaran på
halva vägen till mötes. Tre gånger skulle detta ske. För varje
gång hälsade man dem välkomna. Därefter red man åter i
sporrsträck till gården. Då man kommit närmare denna, mötte
bröllopsskaran ett underligt tåg. Icke sällan hade man spänt en oxe eller
två för en drög. I denna senare sutto underligt utklädda personer,
som hade kohorn och brännvinsflaskor med sig. Bröllopsskaran fick
nu göra halt. På drögen eller kärran sutto jämväl spelmän, som
trakterade sina fioler och klarinetter, medan bröllopsfolket
trakterades med brännvin i de långa och krokiga kohornen.
Efter detta egendomliga möte och denna traktering bar det iväg
till bröllopsgården, där middagen nu serverades. Ovanpå denna,
som varade både länge och väl, vidtog sedan dansen. Vid ett bröllop i
Åsen, som min sagesman under sin barndom bevistade, hade man en
särskild »brudhimmel». I ett hörn av rummet var denna rest, och
skulle brudparet stå under den mellan danserna. Då dansen började,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
