Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ungdomarna lades i syskonsäng. Man hade brett halm och fårfällar
på golvet i salen eller storstugan, och här sökte nu dessa vila, så
snart det lät sig göra. Att det icke skedde i brådrasket kan man
lätt förstå, emedan prat och skämt så länge som möjligt förekom.
Ibland begick man också åtskilliga spratt med varandra. Sålunda
brukade man gömma kläderna för dem som blevo sjusovare, o. s. v.
Många äldre deltogo med nöje i dessa skämtsamheter.
Sista dagen dansade man på »kabban». Ett bord ställdes upp i
ett hörn av rummet. På detta lades sedan en stock eller »kabbe»,
Vid denna stod en särskild person, som hade att ropa upp namnet
på någon av de dansande. Denne hade nu att tillsammans med sin
»dam», stiga upp på bordet och kabben för att avlämna penningar.
Samtidigt bjöds brännvin. Var det en liten penning man gav,
brukade gubbarna, som stodo bredvid skälla ut honom som snålvarg
o. d. samt ombestyra så att han ännu en gång kom upp. Många voro
de, som gärna gingo på »kabben» och offrade vid denna, för att få
brännvin.
Vid »kabbdansen» var det ävenledes tillåtet för ungdom från
andra byar att vara med. Även dessa hade då att ge pengar och
få brännvin. Att »dansa på kabban» ansågs nämligen vara ett stort
nöje, som man icke gärna försummade begagna sig av. Det blev
också ibland en sådan tillströmning, att man hade svårt för att
bereda plats för alla. Vid sista »kabbdansen» som förrättades i
Ovansjö, vilket skedde så sent som 1895 eller 96, blevo också
arrangörerna efteråt stämda för brännvinsförsäljning och jämväl
bötfällda härför.
»Kabben» skulle annars vara för att männen skulle bli i tillfälle
visa, att de ej voro mera överlastade än att de kunde krypa upp.
Men det var även för att få in penningar.
Äntligen var bröllopet slut, och det var tid att bryta upp. Men
det tog en ganska allvarlig tid även detta. Ty innan man lämnade
gården, och sedan man satt sig upp i sina respektive skjutsar, skulle
man ha »färdeknäppen». Uppassare och värdfolk gingo omkring med
brännvinsflaska, ost och bröd för att traktera gästerna. Och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
