Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara bland de älsta. De svängda dörrspeglarna tyda på detta.
Annars är här den sparsamma dekorationen rent gustaviansk.
Huvudverket inom den äldre gruppen är dock dörren fig. 2
från Utanö i Hemsö sn. Här har väl också funnits en ståtlig
omfattning, som vid dörrarnas flyttning från en äldre riven byggnad
förstörts. Porten är ett verkligt konstverk. Varje detalj är gjord
med beundransvärd skicklighet och omsorg. De övre speglarna
prydas av utomordentligt vackra trofégrupper, lantmannens ädla
emblem: plog, skära, lie, spade, kärve, sammankomponerade med
ros och lagerkrans. Som ungefärlig tillkomsttid får väl sättas
1790-talet.
Porten fig. 3, också från Veda i Högsjö, har ett motstycke å
Westmans gamla gård på Hemsön, där dock ytorna fått en
rikligare ornamental utsmyckning. Bland annat uppträder där det
flätade bandet, ett ornament som Westman förälskat sig i, så gott
som alla sina arbeten har han prytt med detta. Ornamentet hör
ju hemma i tidsstilen; i 1500- och 1600-talens folkliga konst i
Norrland var det emellertid också ytterst vanligt.
Den egendomliga pilasterkapitälen återfinnes på nästa port
fig. 4, från Daloms by på Hemsön, huvudverket inom en yngre
grupp. Här möta vi ett helt nytt dekorationsprogram, den
gustavianska stilens girlander, band och knutar ha avlösts av en typisk
empireornering med gripar, urnor, fint rankverk, spöknippen.
Samma typ i enklare utformning visar en port från Rö i
Högsjö, daterad 1813, och ett par i Härnösand. Fig. 5, från Torroms
gästgivargård i Nora sn, visar empireornament insatta på en porta
av typen fig. 3. Överstyckets stora gripar erinra starkt om det
i Norrlands allmogekonst så vanliga tvådjurs motivet. Säkert var
det med en viss förtjusning Westman fann detta motiv i empiren.
Han har också mycket ofta använt det, förstorat det och gjort
det till det centrala i orneringen. Bland annat på s. k.
»imperial-sängar», där ryggen ofta prydas av ett par dylika djur.
Att empirens stilformer så pass tidigt - redan på 1790-talet
- trängt ända upp till Ådalen kan synas ägnat att förvåna. Men
dessa visade i allmänhet tendens att snabbt spridas; Desprez,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
