Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norden böra hava varit fallet med Torsoffren.[1] Även hos de antika
folken spelade offerdjurets hud, såsom bekant, i åtskilliga kulter en
avsevärd roll, och att man hos dem ansåg en viss Övernaturlig kraft
eller makt vidlåda denna hud framgår t. ex. av piskningsriten vid
Lupercaliafesten, till vilken rit professor Westermarck anträffat en
nutida motsvarighet i Marocko.[2] Detsamma intygas ock av den i
Kilikien, Makedonien o. s. v. liksom också hos italiska folk
förekommande seden, att den gudomligheten rådfrågande skulle inom
helgedomen sova på det av honom offrade djurets hud för att därigenom
erhålla uppenbarelse. Hos romarna var denna rit särskilt förbunden
med Faunuskulten. Även hos germanerna synes den seden hava
förekommit att taga plats på en tjurhud för att erfara framtiden.
[3]
Ehuru litterärt vida senare belagd företer följande offerceremoni
otvivelaktigt åtskilliga ålderdomligare grunddrag. Ännu år 1645
iakttog och antecknade en bland litauerna verkande präst följande
rituella folksed. Då man begynte så vinterutsädet, slaktades en
get, vars kött förtärdes under många vidskepliga ceremonier vid
ett gemensamt dryckeslag Huden uppsattes på en hög stång invid
en gammal ek och en där bredvid liggande stor sten. Där förblev
huden hängande till skörden, då en ny fest anordnades, varvid
ungdomen dansade omkring eken och stången. Huden tillföll
omsider ledaren av ceremonien – offerprästen.[4] Det är nämligen till
dyrkan av träd och lunder och i dem inneboende gudomligheter som
offren av djurhudar egentligen och ytterst synas visa tillbaka. Även
om ett germanskt folk, langobarderna, finnes uppgift att de bragt
ett hudoffer åt ett heligt träd. I närheten av Beneventum stod på
konung Grimualds tid (662-671) ett sådant, på vilket langobarderna
hade för sed att upphänga en djurhud. Sedan sprängde alla,
tävlande med varandra, i sporrstreck därifrån och slungade under
ritten sina kastspjut bakåt mot huden, av vilken var och en sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
