Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
BÖSSESMEDER I GÖINGE UNDER ÄLDRE TIDER.
Av
PEHR JOHNSSON.
Vid Svenska Fornminnesföreningens årsmöte i Kristianstad
sommaren 1916 höll intendenten friherre Rudolf Cederström ett föredrag
om Gröingebössor under äldre tider. Särskilt uppehöll han sig vid
en samling sådana på Skokloster. Karakteristiskt för dessa bössor
var den långa pipan med sin korta kolv, vilken senare man brukade
garnera med älghorn. Låsen, som ävenledes voro säregna, kallades
i regel snapphanelås. Göingebössan var på sin tid mycket berömd.
Särskilt erinrade talaren om tvenne bössesmeder från dessa bygder,
som levat under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet,
nämligen Måns Tufvesson och Tufve Månsson i Hasslaröd.
Ur såväl hantverks- som lokalhistorisk synpunkt var detta föredrag
av mycket stort intresse, i all synnerhet som detta yrke bedrivits
ända in i senare tider. Jag har inom olika delar av häradet gjort
efterforskningar angående denna sak och därvid fått kunskap om
åtskilligt, som måste anses vara av så stort intresse, att det har
värde för offentligheten. En del kompletterande upplysningar ur
kyrkoböcker kan möjligen längre fram, bredvid de muntliga
berättelser, som här meddelas, lämnas.
Vad de båda bössesmederna från Hasslaröd beträffar vet
folktraditionen ännu åtskilligt att berätta om dem. Måns Tufvesson
ansågs sålunda vara en mycket skicklig bössesmed, vilken hade
förmåga att förvandla järn till stål. Om honom säges det också, att
han uppfunnit de s. k. snapphanegevären. Detta torde emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
