Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR. 143
Sitt största värde har arbetet emellertid såsom sammanfattning
av grundkaraktärerna hos de olika lokala husformerna i Schweiz.
Dessa fördela sig sålunda:
De till gruppen »takhus» hörande typerna hava sin utbredning
över nordöstra Schweiz västerut till Jura. I Jura vidtaga de till
gruppen »vägghus» hörande typerna, vilka sedan hava sin utbredning
över landets hela södra område.
Den. förra gruppen är mest utpräglad i det s. k. alemanniska
huset i Aargau, en avart av detta är det präktiga Bernerhuset
mellan Jura och Alperna. I nordöstra Schweiz träffas de sista utlöparna
av det även till denna grupp hörande frankiska huset.
Den senare gruppen har i det långt utom landets gränser under
namn av schweizerhus kända blocktimrade s. k. Länderhaus sitt
klassiska område i Berner Oberland, söderut går detta ner över
Ober-Wallis och österut till norra Graubtinden - Btindneroberland - och
Apenzell. På tyskspråkigt område är detta hus blocktimrat. På
romanskt språkområde träffas samma grundtyp, men här uppförd i
sten. Författaren urskiljer här den rhätoromanska formen, bäst
utbildad i Sydtessin - Verescadalen - och därifrån med utlöpare
upp i kantonens nordligare delar, till sydvästra Graubtinden i NO
och till Unterwallis i NV. Utanför det med Norditalien besläktade
Tessinerhusets spridningsområde i Graubunden uppträder i
Enga-dinerhuset en visserligen besläktad men dessutom från Tyrolerhuset
influerad husform. Från Provence in över Jura och det romanska
Schweiz går slutligen det keltoromanska huset, vilket av förf.
räknas till »vägghusgruppen», men som, med användande av den av mig
föreslagna terminologien sparrtakshus och åstakshus, snarare borde
hänföras till den förstnämnda gruppen. Typen företer också ett
flertal släktskaper med det alemanniska huset längre österut i
Nord-Schweiz; orsaken till att förf. sammangrupperat det rhätoromanska
och det keltoromanska huset torde väl till en del få sökas i de
schweiziska forskarnas benägenhet att i språk- och kulturgränser
se rester av gamla etniska gränser och att i olika kulturföreteelsers
spridning se spåren av folkvandringar, icke av kulturvandringar.
Förf. har i sitt här anförda arbete huvudsakligast uppehållit
sig vid den konstruktiva utvecklingsgången av de enstaka
allmogebyggnaderna; i ett kommande arbete utlovar han en framställning
över bebyggelseskicket - das Siedelungswesen - och det
borgerliga huset. Boken avslutas med ett antal exempel på huru gammal
tradition kunnat utnyttjas i nutida arkitektur.
N. Lg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
