Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 LOUISE HAGBERG.
stycken, en för vart hushåll eller familj. Då innehållet i allmänhet
var detsamma, nöja vi oss med att få reda på vad som fanns i en
korg eller »tåge». Först var det då ett stort tennfat med »deilig
gombe», en i en avlång fyrkantig form gjord sötmjölksost, »myse»
eller mesost, så en stor smörklimp på 2 a 2l/2 kg. - smöret hade
de ibland även i kannor, »smörkander», med l1/2 kg. i var - en stor
flat »bord»- eller »brudekage», som kunde vara nästan alnslång, ju
större ju bättre, vidare 10 mindre kakor, 10 »lefser>: eller »lepser»,
20 »vaffelkager» och 20 »sveler». Grombe, som består av söt och sur
mjölk, tillagas på följande sätt. Den söta mjölken kokas, och med
detsamma den kokar upp, slås den sura mjölken i, och då blir det
ost och »valle». Bägge delarna kokas så länge, till dess att det hela
blir torrt och antar en rödbrun färg. Lefver, det var »fladbröds,
som bakades mycket tunnt av fint rågmjöl och gräddades långsamt
på ett brödjärn av malm. Vaffelkager gjordes av kornmjöl och
söt mjölk, som rördes samman till en något tjock osyrad deg.
vilken gräddades i därför särskilt avsedda järn. Innan de voro
helt färdiggräddade, smordes de över med s. k. ?kodemelk», den första
mjölken som ficks efter det kon hade kalvat. Av samma sorts
deg, fastän tunnare, bakades »pannkager», som kallades för sveler
och användes som ett slags pålägg på andra kakor. För att inte
svelen skulle bräckas, när den lades tillsammans, blöttes den med
litet vatten.
Nu gå vi tillbaka till bröllopsstugan igen, där gästerna hade
begynt att äta fisk, smör, fladbröd, potatis och soppa. Fisken
bestod vanligen av saltad torsk eller sej. Soppan var kokt av söt
mjölk och vetemjöl och drycken utgjordes av hem bryggt öl och
bränvin, man hade inte annat då för tiden. När gästerna hade
slutat att äta, gjorde »kjögemesteren», innan de hunnit stiga upp ifrån
bordet, ett tecken att han ville tala genom att med ett hårt föremål
slå några tag mot ett bord eller en vägg. Det blev då allmän tystnad,
och kjögemesteren sjöng en vers och läste en kort tacksägelse for
m^nat, varefter han upplyste om vilka, som hade utsetts till att
vara ämbetsfolk under bröllopet. Till »brudekoner» och
»brudgoms-maend» togos brudfolkets älsta släktingar. Brudgumsmännen skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
