Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
LOUFSE HAGBERG.
des av en vanlig byskräddare, skulle bruden ha spunnit, vävt och
låtit färga tyget. Dräkten bestod av tröja, väst, byxor och
strumpor. Förr i tiden hade de knäbyxor och stora »dusker» med band.
När brudparet var klätt, voro alla gästerna färdiga och borden
dukade, och man satte sig till bords. Maltiden bestod då blott av
kakor, lef ser och öl. När man hade ätit och kjögemesteren i regel
hållit tal, skulle man till
kyrkan. Ofta sköts det ett
par skott, och de bägge
spelmännen, som redo främst på
var sin häst, spelade under
hela vägen en brudlåt eller
brudmarsch. Sedan kommo
brud och brudgum ridande
på var sin häst; man hade
inte fått k orre d skåp ännu på
den tiden. Vid sidan av
bruden red en leiesvend för att
styra hennes häst. Så kommo
ämbetsmännen, brudekonerne
och brudgomsmamdene och
sedan så många som hade
kunnat skaffa sig hästar; de
övriga av brudföljet gingo
till fots. Det spelades ända
fram till kyrkogårdsmuren,
men icke fram till kyrkan,
där en hel samling folk vanligen hade mött från de närmaste
gårdarna för att se bruden.
Efter vigseln var det att stanna en stund vid kyrkan, hade
vägen varit lång att fara, hade man mat med till gästerna, och så
inbjödos även andra som icke voro med på bröllopet. De fingo sig
en dram brännvin.
När de foro hem igen, kommo de spelande ifrån kyrkan och i
samma ordning som de farit. Vid hemkomsten mottogs brudfolket
Fig. 1. Brudpar från Olden, Norge. Fot 1919.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
