- Project Runeberg -  Fataburen / 1920 /
186

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186 LOUISE HAGBERG.

som gjorde bröllopen roliga. Men när så uppbrottets stund kom.
blev man allvarligt stämd, man drack en skål till avsked och
tackade för sig och för god samvaro. För mången kunde kanske också
skilsmässan falla sig tung, under bröllopets samvaro hade
bekantskaper gjorts och månget vänskapsband knutits.

»Barsöl».

Vid barndop voro faddrarna vanligen fem. och de bjödos bland
familjens närmaste släkt och grannar eller »kjenningar». De anlände
aftonen, innan barnet skulle döpas, och hade då en liknande korg med
som vid bröllop fastän väl icke fullt så mycket. De trakterades med
öl. och bränvin m. m. men ej kaffe, det fanns inte. Så snart det
var möjligt, ofta då barnet var tre, fyra dagar gammalt, förrättades
dopet i kyrkan utav prästen. Hemmadop voro sällsynta, de utfördes
örn barnet var sjukt och då utav jordemodren eller en äldre man.
När de varit i kyrkan och fått barnet döpt, var det till att äta
ungefär som vid ett bröllop, »rörnmegrödx förekom dock icke.
Faddrarna gåvo ^ kr. var i faddergåva ocli även andra som så ville.
Dagen efter dopet reste gästerna hem.

Från barnets födelse och till dess det blev döpt måste det
ständigt vara under uppsikt, och under vintern skulle ljus då brinna

hela natten. För att ännu mera skvdda mot onda makter skulle

\j

stål, en psalmbok och, om de sä hade, ärvt silver läggas i vaggan.

Det kunde hända, att onda makter bvtte ut barnet m ut ett huldre-

7 »^

barn, eller att gengångare skadade det med allehanda slags
sjukdomar.

Begravning.

När en person dog, hade man förr stora samlingar. Då kallade
man samman de närmsta grannarna i huset där den döde var. Den
närmaste släkten, som var bjuden, kom dagen innan liket skulle
bi-sättas. Den döde, på vilken ögonen tryckts igen, låg på likbänken
- man brukade sätta två bräder bredvid varandra - med endast
ett lakan över sig. Om kvällen när kistan var färdig, så pyntade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:49:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1920/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free