Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runstavens uppkomst. Av Nils Lithberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’20 NILS LITHBERG.
På så sätt hava alla dagar under året sina karaktärer;
sammanträffa flera tecken på en och samma dag, innebär detta endast en
förstärkning.
Kalendern har sålunda som sin uteslutande uppgift att vara
vägledande för dag väljandet, vilket här som hos så många andra
primitiva folk är av så utomordentligt stor betydelse. Vid intet
viktigare företag får man därför försumma att rådfråga kalendern:
vid sådd och skörd, vid frieri, vid trolovning, vid bröllop och vid
avslutandet av därmed förbundna affärsuppgörelser, före den
nygifta hustruns besök i föräldrahuset och föräldrars eller släktingars
återbesök, vid början av ett husbygge, före avslutandet av ett
buffel-köp, före en offerfest, vid tillagandet av skyddsmedel, invigning av
talismaner o. s. v. Kalendern tillfrågas i vanliga fall endast
beträffande börjandet av ett företag; endast vid offerfester, som räcka
veckor eller månader, måste man även rådfråga sig beträffande den
lämpliga tidpunkten för avslutningen.
Dagväljandet förbjudes i Luthers katekes. Även andra
dagväljare än malajerna på Sumatra hava kunnat vara i behov av
liknande kalendrar.
Den andra frågan, som inställer sig till begrundande, är den
huru de gamla nordbornas ar var beskaffat, då detta givetvis måste
vara förutsättningen för en kalender. Att periodiska år i vår
mening icke äro en absolut nödvändighet för ett kalendarium ha vi
redan sett från Nikobarerna, där man räknar ett år om 207 dagar.
Det år, som enligt de gamlas berättelser, fanns i det älsta Rom
skulle ha räknat omkr. 295 dagar och sålunda varit ett år av samma
beskaffenhet som det nikobaresiska.
För att besvara frågan huru det nordiska året såg ut före
kristendomens införande äga vi visserligen källor från Island, men
dessas giltighet även för det övriga Norden behöver icke vara
alldeles bergviss. Jag går för korthetens skull direkt till de antika
årstyperna. Dessa äro två, den ena byggd på solomloppet, den andra
byggd på månvarvet, Det förra, det bl. a. i Egypten använda året,
har 365 dagar av 12 månader på 30 dagar samt 5 fyllnadsdagar
s. k. epa omener. Detta år ligger ännu i dag till grund för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
