Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runstavens uppkomst. Av Nils Lithberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUNSTAVENS UPPKOMST 21
koptiska kalendern, l det andra året, det som bl. a. användes \
Grekland, räknades månadernas längd efter månomloppet med
omväxlande 29 och 30 dagar, varav man ur 12 månader erhöll ett år
på 354 dagar. Den brist av omkr. 11 dagar i ett helt solar, som
därigenom uppstod, reglerades så, att under loppet av 8 år 3 hela
skottmånader insattes på cykelns III, V och VIII år. Man erhöll
alltså på 8 år 99 månader och då
99 Synodiska månader -.– 2923-52841 dagar
8 Tropiska år 2921.93760 dagar
sålunda 99 S - 8 T - 1-59081 dag
hade man efter vart åttonde år uppnått en praktiskt
tillfredsställande överensstämmelse mellan de tider, då exempelvis solstånd och
nymåne sammanföllo.
Den första av dessa årsformer träffa vi i hednisk tid på Island,
där man räknar ett år av 364 dagar med 12 trettiodagarsmånader
och 4 epagomener. De 364 dagarna ha uppstått därav att året var
byggt på jämna 7-dagarsveckor med 7 x 52 veckor = 364. Detta
isländska veckoår har varit spritt även över Skandinaviens fastland.
Rester därav träffas ännu i södra Sverige.1
Den andra årsformen, månåret, är från germansk botten känd
bland angelsaxarna genom Beda’s De ratione temporum, cap. XIII.
Rester av ett manår hava bevarat sig i formen för beräkningen av
den stora Uppsalamarknaden, Distingen, ännu under 1700-talets
början2 samt hos norsk allmoge ännu på 1800-talet.3 Genom dansken
Ole Worm1 veta vi dessutom, att bönderna på Jylland ännu under
1600-talets början räknade ett år med tolv månader samt en
skott-månad, »Sildemaen», som vid förefallande behov insattes, således en
fullständig parallell till det grekiska året.
Hur ställer sig nu kalenderstaven till året. Svårigheten träffar
närmast den senare ån;formen, där icke alla år bli lika långa utan
somliga bli 354 dagar, andra 384. Det är klart att för en sådan
1 Vistrand, Tvenne runstavar i Nordiska Muséet. Samf. f. Nord. Museets främjande
1889, sid. 9.
2 Beckman, N.. Distingen, i Studier tillägnade Esaias Tegnér, Lund 1918, sid. 200 o. f.
:1 Aasen, Norsk Ordbos:, (Christiania 1873: maane sid. 487.
4 Fasti danici, sid. 45.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
