Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ynglingalaget. En gengångare i samhället. Av Sigurd Erixon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGALAGET. EN GENGÅNGARE l SAMHÄLLET. 109
om dessa äro formlösa och mindre tydligt bundna vid vegetationsriter.1
Nattfrierierna äro i sin mest typiska form organiserade på så sätt,
att ynglingalaget i flock vandrar omkring i de olika gårdarna, ehuru
vanligen endast en av friarna stannar kvar. I en del landskap
placeras nykomlingen av laget i en gård under ceremoniellt präglade
former. Det torde icke vara för djärvt att häri se en parallell till
ceremonierna vid vår- och bröllopsfesterna, och sannolikt invigdes
ynglingen efter genomgångna mandomsprov. Detta urval omfattade då
de äldre årgångarna inom ynglingagruppen, vilken i sin helhet synes
ha varit närvarande. Antingen har denna invigning försiggått vid
en särskild ungdomsfest, eller också har den ingått som ett led i en
stor årshögtid, vid vilken även bröllopen firats. Riterna äro
nämligen mycket närbesläktade vid dessa tillfällen. Jag tänker särskilt
på kryckeståten och stabbdansen. Medan de speciella
ungdomsgillena i södra Skandinavien och på kontinenten varit förlagda
framförallt till våren, spelade hösten en större roll norrut. Både i
Dalarna och Österbotten var det sålunda vid Mikaelismässan, som
ynglingalaget firade sitt årsgille med upptagning av de
nykonfir-merade. Möilisren få uppgifterna dock icke tolkas enbart som en
ti O J. JL O
kulturgeografisk differens utan lika mycket som tecken på att det
högtidliga upptagandet i ynglingaklassen åtminstone norrut skedde
på hösten, medan den festliga invigningen i den högre klassen,
åtminstone söderut, var förlagd till våren.
I varje fall har invigningen varit en sak för sig. Det finnes
också en del bruk, som skulle kunna tyda på att den firats särskilt.
Ett sådant är det s. k. kabbölet i Västerbotten.2 Det är »ett kalas,
som en flicka måste göra dagen efter se’n hon legat åt en pojke».
I samband därmed förekommer där också uttrycket: »sättas på kabben».
ArcMv fiir Volkskunde 20 årg. sid. 151) synes därför ej tillräcklig. Deras ålder
framgår av sedens allmänna utbredning i Europa samt hos antikens folk och primitiva
stammar. Jämför F. Ch. J. Fischer, Uber die Probenächte der deutschen Bauerniuädchen,
1780, nytryck Leipzig 1890 och 1910; Eilert Sundt, anf. arb., och den av Geijer i hans
anförda uppsats citerade rikhaltiga litteraturen.
1 I Oravais i Österbotten var ungdomens stora fest förbunden med ett höstoffer,
varvid ett får slaktades och förtärdes (Wikman. anf. arb. i Hembygden VI sid. 34),
således i direkt anknytning till skörderiter.
2 Enl. uppteckning i Landsmålsarkivet, Uppsala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
