Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 ERNST KLEIN.
döme, sig av intet motstånd rubbas i sin avsikt att utvidga sitt museum till
att omfatta samtliga de kulturer, med vilka Finlands folk stått i direkt
kontakt. Utbyten av föremålsgrupper skedde flera gånger också med Nordiska
Museet liksom med Ungerska Nationalmuseet i Budapest, den på den tiden
största finsk-ugriska samlingen.
Småningom växte emellertid museet så, att det blev svårt för
student-avdelningarna att förvalta och, trots statsbidraget, underhålla detsamma. År
1887 erbjöds det därför som gåva åt finska staten, vilken år 1893 tog
såväl dessa samlingar som universitetets och Finska Fornminnesföreningens i
sin vård. Härav bildades Finlands Nationalmuseum, vars byggnad
påbörjades 1905 och öppnades 1916. Det imponerande och egenartade huset är
ritat av arkitekterna Gesellius och Saarinen och innesluter en förhistorisk,
en historisk (»medeltids- och högre stånds-») samt två etnografiska
avdelningar, av vilka dock blott den ena, den inhemska, ännu är öppen för
allmänheten. Museet styres av den s. k. arkeologiska kommissionen, under vilken
de olika avdelningarnas intendenter sortera. Föreståndare för de
etnografiska samlingarna är, såsom förut nämnts, professor U. T. Sirelius.
Museibesöket tog en god del av eftermiddagen i anspråk, och tyvärr
var det nästan kort tid kvar för färden till Fölisön, Helsingfors’
friluftsmuseum, som sedan det först anlades år 1907 redan hunnit ett gott stycke på
väg. Av största intresse äro de östfinska gårdsanläggningar, som med
berömvärd grundlighet och fullständighet uppställts på ön. Denna, som har
en betydande utsträckning, är i avseende på terräng och vegetation i hög
grad lämpad att utgöra miljö för Finlands olika bebyggelsetyper. Där finns
skärgårdsstrand, men också stor tallskog och släta moar, så att både
kust-boarnas och skogsfolkets byggnader kunna uppställas i sin rätta omgivning.
De delar av Skansen, som äro ägnade minnet av stora män, ha även sina
motsvarigheter på Fölisön. Bl. a. ses här den lilla torpstuga, där den finska
skönlitteraturens store banbrytare Alexis Kivi framlevde en stor del av sitt
liv i tragisk ensamhet och fattigdom.
Andra arbetsdagen, den 15 augusti, började i folkloristikens tecken
med ett intresseväckande föredrag av docenten von Sydow, Lund, som
exemplifierade en metod att undersöka folktrons gestalter med avseende på
deras objektiva innehåll. En livlig diskussion följde härpå. Senare höll
professor G. Nikander, Åbo, en föreläsning av sociologiskt innehåll rörande
den svenska allmogens i Österbotten självstyrelse. Ett särdeles
betydelsefullt material, hämtat ur byarkiv och domböcker samt ur levande tradition
framlades här. Eftermiddagen ägnades åt redogörelser från de olika deltagande
länderna för folklivsforskningens ställning. För Sverige rapporterade
amanuensen E. Klein med tillägg av docenten von Sydow och professor Lithberg,
för Danmark fröken Mygdahl, arkivarien Ellekilde och dr. G. Knudsenr
för Finland docenten U. Holmberg och magister K. Rob. V. Wikman.
Ett ytterst värdefullt och givande tillskott utom programmet gavs
därigenom, att docenten S al m in en, en av de ledande finska folkloristerna,
tillfälligtvis i Helsingfors uppspårat ett par fjärrkarelska runosångare, en
man och en kvinna, vilka han övertalat att inför mötet föredraga prov på
sin egenartade, uråldriga konst. Den brunskäggige bonden reciterade med
djupt allvar och dramatisk livlighet en besvärjelse över järnet, som läses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
