Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR. 165
tar ledningen, men fastän rokokons tidevarv är inne, återfinnes föga
av rokokons ernamentik i bokbandens ornering, åtminstone på franska
band. Det kommer något luftigt, sirligt elegant över mönstren
(spetsmönsterstilen), men regelbundenheten finns alltid kvar.
Bokryggarna orneras omsorgsfullt; när binden ej äro upphöjda, helt och
hållet. Mot senare delen av århundradet vinner nyklassicismen inom
bokbindarkonsten, som överallt annorstädes, terräng. Ä la grecquer,
bandflätningar, pärllister etc. bilda dekorationen, som inskränker sig
till en bredare eller smalare bård, vilken lämnar mittfältet fritt och
kräver en vårdad behandling av själva lädret. Under
revolutionstiden stelnar tidens konst, den blir ett slaviskt kopierande av antika
former utan friskhet och liv. Till det övriga Europa sprider sig
den franska smaken, men antager grövre och tyngre former. I
England-Skottland är det spetsmönsterstilen som går igen; i Tyskland
och Italien är det rokokons formgivning som råder, men en
överlastad, tung sådan, som visar att hantverkets nivå sjunkit. Utan
märkbar förmedling övergår denna stil i empirens rätliniga och
lätthan-terligare mönster. - I slutet av denna avdelning omnämner förf. i
korta drag 1800-talets förfall i ny-gotikens och ny-rokokons tecken.
Till sist lämnas en sammanträngd historik av bokbinderiets
historia i vårt eget land, förut, som bekant, behandlad i J. Rudbecks
ypperliga arbete Svenska bokband. Allt ifrån de äldsta kända
medeltida mästarna i Vadstena kloster och i Uppsala gjorde sig tyskt
inflytande stadigt gällande, med ett och annat franskt inslag. Våra
mästare bära ofta tyska namn. Också här spelade boksamlarna och
bokälskarna stor roll, ehuru oftast en viss enkelhet rådde vid
bandens ornering. En sådan praktälskare som Magnus Gabriel de la
Gardie nöjde sig med röda maroquinband, endast prydda av en enkel
bård och vapensköld som ägaremärke. Riksänkedrottning Hedvig
Eleonora var naturligtvis också gynnare av bokbinderiet liksom av
allt konsthantverk. Några av de främsta mästarna på området
uppräknas. De karolinska traditionerna fortleva länge. En bokbindare
sådan som Kristoffer Schneidler gör 1746 sitt mästerprov, vilket röjer
tydliga karolinska drag, men följer sedan i sina arbeten smakens
växlingar genom rokokon fram till den gustavianska klassicismen.
Det svenska bokbinderiet på 1800-talet följer kontinentens
smakriktningar och kan anses ha under den nu levande generationen nått en
renässans, som arbetar sig fram mot en självständig uppfattning av
bokbandets utsmyckning.
Såsom av det föregående framgår uppdelar författaren i sin
monografi tidsperioderna i »Medeltid och medeltida tradition», »re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
