Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIDVINTER OCH TJUGONDAG. 55
på den julianska kalenderns 13, 14 och 15 oktober. De tre dygnen
räknades, antar Lithberg, av gammalt. Närmare fixerade man icke
detta datum. Denna uppfattning får stöd i Håkan Godes saga,
kap. 15, där det i avseende på midvintern namnes, att den firades i
tre nätter. Så lång har festperioden sannolikt varit även för de
blöt, som enligt samma källa firades vid vinterns början och slut.
Vad nu sistnämnda datum beträffar, finna vi det i en utbredd och
gammal tradition fixerat till 14 april, Tiburtius,1 ett tidsmärke,
som måste anses gammalt och samnordiskt.
Det år, som räknat vinter från mitten av okt. till mitten av
april, kan icke ha midvinter annat än mitten av januari.
Den 13 januari har också, enligt Finn Magnusson, ännu på
1800-talet av Norges bönder betecknats som midvinter.1 « Något
avvikande härifrån är R. Keysers2 uppgift: »Den anden store Offerfest
holdtes ved Midvinters Tid (miör vetr) d. e. ved Begyndeisen af de
Gamles Thorremaaned, eller efter vor Regning i Midten af Januar,
i hvilken Maaned Nordmsendene endnu kalde den 12:te Mitvet.»3
Variationen mellan Magnussons och Keysers uppgifter torde
kunna få en förklaring genom ett närmare studium av detaljerna i
den norska traditionella årstidsberäkningen. I realiteten betyder
denna variation rätt litet, då det här dels är fråga om ett
konventionellt fastlåsande av gamla, efter helt andra grunder än den
julianska kalenderns bestämda data, dels också, som ovan visats, om
en tredagar speriod, inom vilken traditionen kan fästa sig vid början
eller mitten likaväl som vid slutet. Faktiskt visa flera norska
primstavar ett märke, som sträcker sig från 11-13 januari. Det är en
häst, som med fram- och bakbenen omsluter detta spatium, varvid
1 Bråte, o. anf. arb. sid. 26.
2 B,. Keyser, Samlede Afhandlinger. Kristiania 1868, sid. 334.
3 I Bergens Museums Aarbog 1903 N:o 5, Bidrag til tydning av primstaven, har
Kr. Visted i korthet påpekat, att tjugondagen är »dagen for den hedenske jul> och
anser det »ikke udelukket» att dryckeshornet på primstavar på denna dag betecknar
julens avslutning, då det alltid förekommer på sådana stavar som ha dryckeshorn på
jul. I samma uppsats vill Visted bevisa, att dryckeshornet på jul är uppkommet ur
ett lindat Kristusbarn, som småningom förändrats. Hans bevisföring är ingalunda
övertygande. Tydliga horn förekomma på våra älsta runstavar, men barnbilder måste,
om de ens finnas, vara ytterst sällsynta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
