Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIDVINTER OCH. TJUGONDAG. 61
vid övergången till solarberäkning bortfallit, uppstå lätt variationer
av det slag, vi här iakttagit.
Det är, såsom av ovanstående fakta synes framgå, tydligt, att
den nordiska midvinterfesten hållits just i de dagar, då tjugondagen
infaller, enligt nordisk kalender omkring den första i Thorremånaden,
enligt den romerska kalendern omkring 15 januari. Som jag förut
påpekat, ser jag just häri det moment, som gett tjugondagen dess
speciella, nordiska betydelse. Sambandet mellan midvinter och jul
skall jag nu söka framställa. Särdeles klart framgår detta
samband ur en berättelse hos Snorre i Olof den heliges saga, kap. 114.
Konungen hade redan på hösten (1020) erfarit, att intrönderna hållit
stort gille vid »vinternätter» med dryckeslag och blotande. Senare
om vintern - konungen julade i Nidaros - erfor han, att
intrönderna ånyo voro mangrant samlade vid Märe och hade stort blöt
för frid och god vinter. Han lät då kalla till sig en av deras
främsta män, Alve, och förebrådde honom detta hedniska bruk.
Men Alve försvarade sig och intrönderna. De hade endast samlats
för att dricka jul. Men nu hade där bryggts så mycket öl, att det
icke var lätt för dem att få slut på det, »och man drack sedan länge
herre». - Att det verkligen varit fråga om ett hedniskt blöt, fick
konungen bevis för, när han längre fram, omedelbart efter påsk
(12 april 1021), fick fram en formlig bekännelse av en av intrönderna,
Toraide, som nyss varit med och blotat för att mottaga sommaren.
Först och främst framgår utan ringaste tvivel, att
midvinter-blotet måste ha ägt rum icke alltför långt efter den kristna julens
slut, som efter allmän kyrklig sed väl här som annorstädes officiellt
inträffade den 6 eller senast den 7 januari. Det säger sig självt,
att varken Alve skulle ha föreburit eller traditionen och Snorre
ansett sig böra bevara ett svepskäl, som saknat rimlighet. Att draga
ut julgillet månadtals för att komma in på midvinterblotet kunde
där han behandlar dessa förhållanden, framdragit ett betydelsefullt ställe i Rudbecks
Atlantica, enligt vilket en upplandsbonde berättar, att man icke brukar observera och
räkna efter ny, utan efter fullmåne. Även det egendomliga, hittills varje förklaring
trotsande månadsnamnet Winterfylleth hos Beda bör i detta sammanhang komma i
betraktande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
