Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONDELIV I NORRA UPPLAND VID MITTEN AV FÖRRA ÅRHUNDRADET. 67
»ha ä lika stora sMttpängär på en varg som på en hesnkär*.
Ytterligare ett par till denna grupp hörande uttryck av liknande karaktär
finnas i uppteckningar från norra Uppland. Särskilt starkt
utpräglad var den avoga stämningen mellan socknarna i Uppsala län
och de angränsande i Västmanlands län längs hela gränsen till det
gamla Fjärdhundraland både i norr och söder.1
Så stod man i försvarsställning mot utbölingar och utsocknes
och höll på egen sed och egen tradition i byggnadsform och
arbetsvanor ända till den stora omvälvningstid, som bröt in vid förra
seklets mitt, sprängande gamla gemensamhetsband och bringande
nytt i alla livets förhållanden. Den nya tidens genombrott kom i
norra Uppland med byggandet av järnvägen Uppsala-Gävle och den
därmed samtidiga nyodlingsperiod, som tog sin början efter
tyskfranska kriget 1870-1871. Därmed började jordbrukets
industrialisering, och de gamla brukningsmetoderna, som lyckades överleva
den revolution stor- och enskifte inneburo, måste nu gå under.
Bondesamhället ersattes av landskommunen, det gamla självhushåll s
-systemet av en ny hushållningsform av både producerande och
konsumerande art. Bondgården med sitt av gamla traditioner bundna
liv fick vika för vår tids lantgård. Blott på en och annan
undangömd ort, i skogsbyar långt från de stora samfärdslederna eller där
fattigdom och oföretagsamhet hållit utvecklingen tillbaka, ha rester
av det gamla bevarats till våra dagar. Nu är dock den gamla tidens
saga oåterkalleligen slut.
Byn.
Liksom socknen bildade också byn en sluten enhet för sig, ett
samhälle, som skötte sina egna angelägenheter utan främmande
inblandning. Gemensamheten i arbetsliv och högtidsfirande avtog
visserligen genom de gamla byalagens sprängning, men starka
traditioner fortlevde ända till århundradets slut i vissa avseenden. Genom
skiftesverkets införande och den nya fördelningen av jordlotterna
minskades den tvungna samtidigheten och gemenskapen i arbetet
1 Jfr A. Isaacsson, Södra Fjärdhundralands folkmål, Sthlm 1923, sid. 9 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
