Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONDELIV I NORRA UPPLAND VID MITTEN AV FÖRRA ÅRHUNDRADET. 83
ken förekommer längs hela Sveriges östkust från norra Uppland
ända upp till Tornedalen (Vojakkala, Nedertorneå nordligaste kända)
och starkt avviker från den i södra Uppland och den övriga delen
av Sverige söder därom förekommande.1 Konstruktionen framgår av
fig. 16, 17. Över spärrarna ligger ett glest varv av runda takstänger,
fasthållna vid dessa, genom inborrade träpluggar så att de ej kunna
glida ned. Över dessa lägges halmen, som kvarhålles vid detta
underlag av ytterligare ett varv med husets längdriktning parallella
stänger, vilka hållas i sitt läge av längre pinnar, fastsatta i
liög-benone, och från takåsen nedhängande, upptill sammanknäppta
stänger, s. k. takryttärc.
Fig. 16. Norduppländsk halmtakskonstruktion. M. Eriksson 1921.
Vedtali ha blott i några ’undantagsfall bevarats till våra
dagar. På några håll finnas de kvar, men takveden ovanpå nävern
har ersatts med tegel (Fallet och St. Holvarbo i Östervåla, se fig.
18). Av skissen framgår att taket bestod av ett varv bräder, trul
eller lältier (VI.), och över dessa ett tjockt lager av näver. Detta
lager kvarhölls av ett varv rund eller kluven ved, över takåsen
sammanknäppt med träpluggar och nedtill vilande mot en
längsgående bjälke, taktättjan, som var fästad med träpluggar eller
krokar vid särskilda hållare uppifrån takåsen. Torvtaken hade i stället
1 Jfr Sigurd Erixon, Svensk byggnadskultur och dess geografi i Ymer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
