Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
MANNE ERIKSSON.
togs ostmassan upp ur vasslan med händerna. Med handen
hoppressad ostmassa kallades ostmus. Denna pressades ned i osikar, fig.
25 a, b, ur vilka de färdiga ostarna togos följande dag och lades till
torkning i bodarna, ofta på särskilda oststegur, fig. 26.
Vasslen kokades samman till tjockflytande konsistens, ystning,
som spardes samman några dagar, så att man fick en gryta full.
Då skred man till missostkokning (missmörskakning), vanligen vid
slutet av veckorna, på fredagar eller lördagar. Den färdigkokta
Fig. 25, a, b. Ostkar, dat. 1767. Fallet, Öster-
vala sn.
Fig. 26. »Oststega»,
dat... 1753. Fallet,
Ostervåla sn.
tjocka grötliknande massan, missmöre, ställdes sedan att svalna
under omröring då och då för att hindra den att kristallisera på
ytan och bli sandug. Då den svalnat fullständigt, östes den upp
i ostkar.
Ofta hände det att ungdom nerifrån bygden drog upp till
fäbodarna på lördagskvällarna för att fira missmörskväll och äta pripp,
som den svalnade mesostmassan kallades, besök, som ofta voro
förenade med frierier.
Skogsbyarna hade i vanliga fall inga fäbodar utan drevo sina
djur i vall direkt på skogen. Likväl hade en och annan gård ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
