Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 MANNE ERIKSSON.
och skaffall, om det bestod av fiber, och bräkagnär, om det bestod av
stjälkrester. Fallet användes efter vederbörlig behandling till
säckväv och dylikt. Agnarna blandades i kalkbruk till rappning av
innerväggar i boningsrum. Efter skäktningen häklades linet genom
att dras genom en hälda, fig. 50, en tät kam av järnspetsar. Därigenom
avskildes blånorna, to, från de långa fibrerna, långtögan, som sedan
virades till töttär, Öv., linknocker, Ti. Blånorna, av vilka de
sämsta kallades skatto (av skate-topp, ända), vredos samman till flagär.
Därmed var linet färdigt att spinnas. I regel belönades deltagare
från andra gårdar för sin hjälp med linberedningen med en s. k.
bråkanhässla var. Efter bråkningen var det värsta stökjörat slut
för hösten, och kvinnorna i de olika gårdarna kunde börja spinna
av det nyberedda linet.
Tröskning och kolning.
Tröskningstiden tog vid för männen efter linberedningens och
höstplöjningens slut och varade hela tiden till julen, ofta ett gott
stycke in på det nya året. Samtidigt med tröskningen fingo de,
som kolade åt bruken i närheten, göra i ordning sina milor, ty
också detta arbete brukade om möjligt avslutas till julen.
All tröskning i äldre tid skedde uteslutande med slaga. Först
omkring år 1880 började slagtröskningen att avlösas av tröskning
med tjörverk, men den har undantagsvis hållit sig in på 1900-talet
på ett och annat håll, åtminstone för att få långhalm av råg till
taktäckning och andra ändamål.
Slagun, fig. 51, bestod av ett skaft, hannvaln, och en vid denna
fästad elastisk slägten av rönn med en ekbiilt, slagbultn (Öv.),
slaog-khibben (Ti.), som var fastsurrad vid tenen genom en lindning av
tjärade linnesnören. Tenen fasthölls vid skaftet genom slaglädre
och den genom detta dragna slagremen, båda av seg råhud.
Under tröskningstiden stego männen vanligen tidigt upp för att
hinna med så mycket som möjligt. Under tiden till dagningen,
ottan, lyste man sig vanligen med talgljus i lyktor av glas eller bleck.
En till fyra man tröskade samtidigt på logen. För att hålla
takten, när man tröskade flera än två, hade man särskilda arbetsramsor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
