Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 MANNE ERIKSSON.
varvid vinden förde agnarna med sig, och säden föll ned i vannan.
Den kastade säden mättes upp i tunnur, halspann och kappar och
bars till sädesboden och lades i lårär eller bingttr.
Bättre mjöl maldes i senare tid alltid i de större
vattenkvarnar, som funnos här och var. Ända in i senare delen av 1800-talet
malde och gröpte nian en hel del spannmål själv i väderkvarnar på
slätten och små skvaltkvärnär (fotvisker, Ti.), byggda vid någon bäck
och ofta möjliga att mala på blott höst och vår, då det var högt
vattenstånd. I Djupa by i Tierp t. ex. fanns tre kvarnar på sex
bönder. Kvarnarna voro byggda så att en vattränna (Ti.) ledde
Fig. 55. Resmila.
vattnet till ett liggande vattenhjul, som var direkt förbundet med
löparstenen, löjpärn, Ti. genom en lodrätt stående bjälke.
Ungefär samtidigt med tröskningen fick man börja med
kolnings-arbetet, som förut nämnts. Först skulle den på våren inkörda
kolveden resas in på kolbottnen till en mila, fig. 55. Mitt på kolbottnen
sattes en kraftig stock, den s. k. hjärtstocken, som stöttades med
kraftiga stöttor. Vid sidan av denna sattes en lång granspira, så att man
under hela resningsarbetet skulle se var mitten var. Runt omkring
detta restes sedan veden, så många stavrum (l stavr.= 216 kbf.) som
behövdes för att få milan full. Då all veden var inrest, mätte man
milans omkrets vid brösthöjd. Milornas storlek brukade variera
mellan 14 och 16 famnar. Efter inresningen kulläs milan, så att
kulln blev jämn, varefter den risäs med granris och stybbäs med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
