Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 ERNST KLEIN.
Som första typ inom den serie byggnader, vi här möta, väljer
jag Erik Marsjas vinterhus vid Tjuonajokk på södra stranden av
Nedre Kaitumsjön (fig. 4 a. o. b). Marsja är en synnerligen intelligent
och händig lapp, som emellertid på grund av en svår reumatisk
åkomma går dåligt och därför är föga dugande renskötare, något
som han också med så mycket större lätthet kan dispensera sig ifrån,
som han har två vuxna, ogifta söner. Han har därför under ett
antal vintrar tillsammans med sin hustru i andra giftet, en
särdeles arbetsduglig och stark kvinna av finsk härstamning, underlåtit
att flytta österut med renhjordarna och i stället året om stannat
under fjället i den vidsträckta björkskog, som täcker sjöstranden.
Under vintern har familjen, utom av renhjordens avkastning,
kunnat leva av sin getflock samt dessutom haft förtjänst på ripfångst.
För några år sedan uppförde Marsja för dessa vintervistelser ett
särskilt hus, som skiljer sig väsentligt från den torvkåta, i vilken
han alltjämt föredrar att bo under den varma årstiden.
Vinterhuset är en nära kvadratisk byggnad av resvirke, klätt med näver
och skyddat med kraftiga ytterväggar av torv, på tre sidor
försedd med fönster; på den fjärde, som vetter åt söder, ligger dörren.
Såväl fönster som dörr äro färdigköpta från en riven byggnad vid
Suorva. Byggnaden saknar annan rököppning än ett järnrör, som
går rätt upp genom taket från den nära sydvästra hörnet placerade
järnspisen av Bolinders tillverkning. Betrakta vi konstruktionen
av detta hus, finna vi stora likheter med gammen från Porsanger.
(fig. 1.) Även här stöda taksparrarna, ehuru endast två till antalet,
på en fyrsidig ram av vågräta bjälkar, som vila på fyra hörnstolpar,
vilka likväl äro betydligt högre än den norska gammens. Virket
till bjälkarna är liksom allt annat virke i huset (utom golvplanken
och syllarna) hämtat från björkskogen i trakten och följaktligen
synnerligen krokigt och oregelbundet i formen. I olikhet med
por-sangergammen men i likhet med Guttorms (fig. 2) är emellertid
taket åt båda kortsidorna valmat; sparrparen stödas i sina
föreningspunkter av stammar, som från »kortsidornas» mitt äro lutade in emot
dessa punkter och omfatta dem med en självvuxen klyka. Ovanpå
spärrarna vila på vardera takfallet två tämligen grova, åsliknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
