Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCKENBOÖKNAMNEN I SÖDERMANLANDS LÄN. 119
»lyftstenarna» på Öja bricka.1 Den tyngsta av dem, »kungsstenen»,
måste kungen kunna lyfta. Bussarna voro i förbund med grannarna
västerut, »Västermo tussar», men slogos med bl. a. »Väsmanna»,
vingåkersvargarna, »Grötlunda makker1» i Närke och »Rademacher och
hans anhang» (Eskilstunasmederna). Innan brännvinet i slutet av
1700-talet knäckte dem, hade lagets ynglingar gott anseende. De
uppträdde ibland som en slags försyn, flyttade kärvar från den rikes till
den fattiges åker o. dyl., men vid sina strövtåg, då de voro iklädda en
särskild dräkt, snattade de matvaror och frukt, särskilt från
herrgårdarna (Kungsör, Julita). Den siste kungen blev skjuten uppe i ett
fruktträd vid ett erövringståg till Julita gård. Bytet förtärdes på en
gammal ringmur, »Vishällen»^ eller på Konungsö, ett fäste i
Västermo socken. I sina talesätt och visor använde de öknamn på sina
grannar. I närmare beröring med det övriga folket trädde Bussarna som
lag endast på Valborgsmässoafton,2 då de utmärkte sig genom vilda
krumsprång över elden. Bussarna omtalas på 1600-talet. Dybeck
anser dem vara en kvarleva från äldre tider.
Under förra hälvten av 1800-talet fanns även en ynglingaliga i
Sköldinge socken, de s. k. hökarna.3 De uppträdde som höns- och
frukttjuvar och hade ett dåligt anseende. Själva voro de emellertid
stolta över sina bravader, som de ansågo vara djärva dåd av
handlingskraftiga ynglingar. Laget sprängdes, då några av medlemmarna
kommo i kollision med rättvisan på grund av ett grovt och simpelt
våldsdåd. Om dessa Sköldingehökar skulle kunna vara de-n sista,
degenererade resten av ett äldre, bättre ynglingalag, vet man inte.
Vid mina förfrågningar efter sörmländska sockenboöknamn har
jag alltid försökt taga reda på, om öknamnet stått i förbindelse med
ett särskilt ynglingalag, men ingen hade hört talas om något sådant.
I den äldre litteraturen söker man nästan alltid förgäves efter
öknamnen. Jag meddelar här ännu ett par fall. som kommit till min
kännedom. I ett skillingtryck i Kungl, biblioteket, tryckt i Gävle
1 Ang. samlingsplatser för ynglingalag jmf. Sigurd Erixon, a. a. s. 121.
2 Ang. samling vid högtider, se Sigurd Erixon, a.a. s. 121.
3 Anna Möller: Sköldingeminnen, i >>Till hembygden, en julhälsning till
församlingarna i Strängnäs stift etc.» 1921, s. 46.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
