Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»VASST EMOT». 35
ters inflytande och kom en till att kunna skåda in i framtiden. I
Sverige ha bären mycket använts mot Ögonsjudomar.r
Blev boskapen, särskilt lammen, sjuka, brukade lapparna
fördriva sjukdomen genom att slå djuren med brinnande enkvistar.2
Annars vill man dock påstå, att man aldrig får slå ett kreatur med
enris.:i ^Hade en person blivit förhäxad, troddes det ävenledes hjälpa
att bakifrån, utan hans vetskap, slå honom med en dylik brinnande
kvist.4 Brukligt har också varit att använda enris som
långfredagsris. »Jag minns», berättade år 1926 en äldre värmländska, »mor
Lina, som hade pojkar på korgarn, det är över 30 år se’n, hon gick
sta’ och la’ dit enriskransar åt dem. Långfredagsris skulle de i
alla fall ha haft», sade hon.5 Att till helgen beströ golven med
friskt doftande enris har varit ett vida spritt bruk, som även
tillskrivits profylaktisk makt. I Dalsland säges enriset strös ut till
långfredagen, för att påminna om Kristi törnekrona.0
Rök fördriver onda andar, och det har ansetts, att särskild makt
är till finnandes i den rök, som uppstår, när enris därvid användes.
Den röken utgör ett mäktigt skydd mot häxor och allehanda onda
väsen. Vanligt har ju varit att vid sjukdomstillfällen röka med
»grönt ene», men hos lapparna rökes även, när en sjuk har dött, och
i Finland troddes de dödas andar kunna fördrivas, om det i stugan
röktes med tjära och enris.7 Så snart den döde burits ut, röktes
det i Tyskland med enris och kummin.8 När pingsteldarna tändes
i Schlesien, brukade, innan af ton klockorna ringde, herdarna tända
gran- och enriskvistar och därmed dämpa lågorna, för att så mycken
rök som möjligt skulle dra över fälten och hålla häxorna på avstånd
från såväl sådd som boskap.9 Hos de skotska högländarna brukade
1 Nord. Museets arkiv. Anna Arwidsson.
* o. 3 Qvigstad. H. II, s. 28.
4 Wuttke: anf. arb., s. 112.
5 Nord. Museets arkiv: Maja Ericsson.
(>) Nord. Museets arkiv: Brynhild Wilén.
7 Qvigstad: anf. årh. H. 2, s. 19.
8 Buschan. Die Sitten der Völker. B. IV. Stuttgart 1922, s. 173.
9 Zeitschrift des Vereins fiir Volkskunde. Berlin 1900, s. 249.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
