- Project Runeberg -  Fataburen / 1932 /
103

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»STUNDANDE SKÖRDAR MÖDORNAS LONS

ledes i Uppland, Carl G. Löwenhielm på Apertin i
Värmland och överintendenten Carl Johan Cronstedt på Fullerö
i Västmanland (om den sistnämnde se författarens skildring
i Västmanlands fornminnesförenings årsskrift 1931). Det faller
i ögonen hurusom flera av dessa män voro ämbetsmän i
Stockholm och brukade sina gamla fädernegårdar vid sidan
av sin ordinarie syssla. Den tanken ligger då nära, att deras
intresse för jordbrukets höjande på de egna säterierna men
också i landet i stort, står i något förhållande till deras
anknytning till de vidsynta och radikala kretsarna i rikshuvudstaden.
På ett liknande sätt kom ofta jordbruket på de stora
stadsjordarna och på de av borgare ägda gårdarna i stadernas omgivning
att framstå som mönsterbruk. Detta gällde kanske mindre
Stockholm än många av provinsstäderna; fullt tydligt kunna
emellertid sådana förhållanden iakttagas till exempel i Visby
och i Malmö. En köpman i den senare staden, Frans Suell,
har såsom Carl Gustaf Weibull påvisat, spelat en mycket
framstående roll också i kretsar, där planerna på ett enskifte först
framkommo och vuxo sig starka. En något utförligare
behandling av stadsbornas jordbruk och den betydelse detta kom att
få, ger författaren i Samfundet S:t Eriks årsbok 1932.

Redan efter få decennier hade emellertid det adertonde
århundradets reformsträvanden på jordbrukets område vunnit
en hjälptrupp som kom att bli av den allra största betydelse,
icke minst när det gällde demokratiseringen av dessa
strävanden. Jag syftar här på den stora skaran av boställsinnehavare,
bestående av präster och officerare, vilken kanske mer än
någon annan samhällsgrupp har bidragit att omskapa den gamla
svenska bondekulturen i en modern tids anda. Utan dessa
medhjälpare hade i varje fall alla de reformer och förbättringar som
skedde också av böndernas jordbruk under 1700-talets senare
del, blivit avsevärt fördröjda.

Ett rikligt material i form av samtida skildringar står den till
buds, som vill söka närmare granska den viktiga insats prästerna
gjorde vid skötseln av sina lönehemman. Detta lyckliga för-

103

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:54:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1932/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free