Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖSTA BERG
hållande beror icke minst på, att den tidens prästgårdar som
bekant också voro gästgivaregårdar för alla forskare och
topografiska resenärer. Förhållandena ha emellertid varit så
skiftande i olika delar av landet och framförallt i pastorat av olika
storlek, att man har svårt att yttra sig generellt. Oftast var det
också helt naturligt kyrkoherdarna och ej komministrarna som
kunde uppträda som jordbruksreformatorer. De senare stodo
väl bönderna närmare, men saknade också alldeles både
resurser och intresse att påverka och inspirera. Kyrkoherdarna åter
kunna kanske ej alldeles frånkännas vissa egennyttiga
strävanden, som i detta fall riktade sig mot en höjning av de
prästerliga inkomster, som utgjordes av tiondepålagor. Det säger sig
självt och framkommer också stundom i handlingarna, att man
varit fullt klar på att ett förbättrat jordbruk också skulle komma
att avkasta större tionde.
Det gäller likväl både om de adliga godsägarna och om
prästerna, att deras verksamhet för skapande av ett rationellt
jordbruk i stort sett var av rent osjälvisk art. I många fall gav
rationaliseringen redan av det egna jordbruket ingalunda någon
vinst, mången gång åsamkade det i stället ren förlust. Om
prästerskapet i Finland säger en finsk forskare: »Många slag av
ekonomiska strävanden, såsom införandet av nya kulturväxter
och husdjursraser, nya odlingsmetoder o. s. v., blevo ofta
dyra experiment, som varken initiativtagaren själv eller ståndet
i sin helhet hade någon omedelbar ekonomisk vinst av, men av
vilka ett kommande släktled småningom skördade frukterna»
(Gunnar Suolahti: Finlands prästerskap). När den kungliga
lantbruksakademi 1812 bildades, som jämte
hushållningssällskapen under 1800-talet övertog föregående århundrades
reformsträvanden, präglade den sin jetong med devisen: Stundande
skördar mödornas lön, fig. 1. Det var helt visst en hoppfull tanke,
som burit upp även tidigare generationers ofta lönlösa arbete.
Alldeles saknas emellertid inte exempel på hur redan under
1700-talet också enstaka personer bland bondeklassen grepos
av samma intressen som dem vi nyss skildrat. Samvetsgranna
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
