Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERNST KLEIN
De ålderdomliga allmogebåtarna äro, liksom
forntidsfartygen ända från Ny damsskeppet, klinkbyggda. Som bekant
består denna konstruktion däri, att båtsidornas bräder läggas
med kant över kant, så att närmast övre varv delvis täcker
närmast undre. Redan före vikingatidens början har man i
Norden börjat sammanfoga borden med hjälp av järnnaglar,
nitade på insidan över en särskild liten bricka. Denna
omsorgsfulla nitningsmetod torde numera i de svenska båtarna vara
övergiven. Antingen begagnar man särskilt smidda båtspikar,
som på insidan bockas och nitas in i bordet eller också, och
detta endast i det utomordentligt omsorgsfulla och
ålderdomliga båtbyggeriet i övre Dalarna, nyttjar man ett slags speciella
krampor av klippt plåt. Detta sammanhänger med det
förhållandet, att man genom stark avfasning av bordens kanter
vill ge båten en så vitt möjligt alldeles slät yta, en metod som
redan förekom i fornnordisk tid. Den norske språk- och
sakforskaren Hjalmar Falk påvisar nämligen i sin avhandling
Altnordisches Seewesen (Wörter und Sachen, band IV,
Heidelberg 1912, sid. 49), att Snorres Edda talar om en så vacker
sammanfogning av skeppsborden, att man icke ser fogarna.
De klinkbyggda båtarnas konstruktion vilar helt och hållet
på den ryggrad, som bildas av kölen och stävarna. Det är dessa
som först av allt sättas upp, när en dylik båt skall byggas. Kölen
har en från början fyrsidig, mer eller mindre långsträckt
genomskärning, men förses utefter två sidor med en urtagning
(spun-ning), som gör genomskärningen mer eller mindre "T-formig.
På undersidan av detta ~T:s armar nitas de nedersta borden fast.
Men dessförinnan måste stävarna resas. Hopfogningen av köl
och stävar sker i allmänhet så, att båda sneddas av tvärs över
bredden och dragas ihop med nitar, fig. 5. Denna enkla form
av hopfogning finnes redan på åtminstone en av de mindre,
förhistoriska båtar, som hittats vid Kvalsund på norska Vestlandet
(Haakon Shetelig og Fr. Johannessen, Kvalsundfundet, Bergen
1929), medan de stora vikingatidsskeppen visa ett annat slags
skarv. Ännu en tredje form av sammanfogning finnes på Ny-
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
