Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skogaholms järnbruk
Fig. 13. Räckhammare i Skogaholms stångjärnssmedja. Till höger om städet
en kärra med Franche-Comtésmälta. Foto John Hellquist 1930.
liga hammarhuvuden, vartill då smidesjärn användes.
Förfärdigandet av dessa tunga pjäser var ansett som ett stort
konststycke. Vanliga vikten av ett hammarhuvud var 40 lispund
eller omkring 340 kg. Därtill åtgingo 13 särskilda, var för sig
tillformade järnstycken, vilkas sammanvällande till en
symmetrisk hammare erfordrade mycken vana och skicklighet. Och
pålitliga måste vällsömmarna vara och det i all synnerhet
»storvällen», ty eljes hände att de öppnade sig under de
kraftiga påkänningar, för vilka hammarhuvudet i smidesarbetet
var utsatt. Senare blev man lite mera bekväm av sig vid
Skogaholm och inköpte sina hamrar färdiga från Avesta. Och
slutligen övergick man, som redan sagt, till att låta göra dem av
tackjärn vid Finspång.
Nu nämnda smedja lämpade sig endast för tillverkning av
stångjärn, fyrkant och platt, av grövre tvärmått. Första början
till utsmidning av finare dimensioner, s. k. knippjärn, skedde
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
