Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gren vidare, att han icke genom lättja eller liknöjdhet förorsakat, att
fattigvård måst lämnas hans barn, enär han ju tvärtom gjort allt vad i
hans förmåga stått för att förhindra det jämväl hans hustru och hans
andra barn skulle behöva omhändertagas av fattigvården. Själva
förutsättningen för stadgandet i 71 § fattigvårdslagen förelåge sålunda
icke i detta fall, varför styrelsens föreläggande redan av denna anledning
måste anses såsom fullkomligt olagligt. Om Nordgren skulle ställa sig
föreläggandet till efterrättelse, bleve den oundvikliga följden härav,
att hans hustru och i By socken varande barn genast måste anlita
fattigvården för att kunna leva, och något sådant kunde absolut icke vara
meningen med det av styrelsen åberopade lagrummet. Med stöd av det
anförda yrkade Nordgren, dels att K. B. måtte omedelbart meddela
förbud mot beslutets verkställande och dels att överklagade beslutet måtte
upphävas.
Risinge sockens fattigvårdsstyrelse förklarade, att under förutsättning
av att de i besvären lämnade uppgifterna vore riktiga hade
fattigvårds-styreisen ingenting emot att tiden för Nordgrens inställelse å Risinge
ålderdomshem utsträcktes till den 1 november 1924.
Fattigvårdsstyrel-sen hemställde, att K. B. ej måtte biträda Nordgrens begäran om
upphävande av fattigvårdsstyrelsens beslut.
K. B. gav resolution den 1 oktober 1924;
och enär klagan över dylikt beslut jämlikt bestämmelserna i 78 §
fattigvårdslagen ej vore tillåten,
funne K. B. ärendet ej föranleda någon K. B:s vidare åtgärd, utan
bleve detsamma från vidare behandling avskrivet.
I besvär hos Kammarrätten har Nordgren yrkat, att Kammarrätten
måtte upphäva fattigvårdsstyrelsens beslut eller, om detta ej lagligen
kunde ske, med undanröjande av K. B:s beslut, till K. B. återförvisa
ärendet för förnyad behandling. K. B. hade tydligen, anförde
Nordgren, ansett beslutet utgöra sådan varning, som omförmäles i 74 §
fattigvårdslagen och om vilket i 78 § 3 mom. samma lag stadgas, att klagan
däröver ej må föras. Såsom framginge av det Nordgren tillställda
föreläggandet vore fattigvårdsstyrelsens beslut fattat med stöd av
bestämmelserna i 71 § fattigvårdslagen, och jämlikt 78 § 1 mom. samma lag
finge den, som beslutet rörde, däröver anföra besvär hos K. B. inom
30 dagar efter av beslutet erhållen del.
K. B. avgav utlåtande över besvären, därvid K. B., som medgåve, att
en felaktighet vid målets behandling blivit begången, hemställde, att
Kammarrätten med bifall till besvären i denna del måtte återförvisa
målet till K. B. för förnyad handläggning.
Målet avgjordes av Kammarrätten den 6 november 1924, därvid
Kammarrätten (hrr Lagerbring, föredragande, Norrman och von Sydow) icke
fann skäl göra ändring i K. B:s överklagade resolution.1
1 Till belysning av förevarande spörsmål må anföras följande uttalande av
andra lagutskottet (utlåtande n:r 7) vid 1924 års riksdag i anledning av väckt
motion, n:r 277, med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen om
fattigvården (bl. a. 71 §): »Till ytterligare belysning av de spörsmål, som genoxo
förevarande motion bragts under riksdagens prövning, må vidare erinras:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
