Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I3°
någon enslig strand. I Blekinge drager han hvar dag in från
de yttersta skären inåt i vikarne för att söka föda.
Här vid Gotlands kuster ha de ej ondt om mat. De
exemplar jag undersökt, ha alltid varit fullproppade af föda,
hvilken till största delen utgöres af mindre kräftdjur,
synner-ligast af den s. k. »strandlusen», ett kräftdjur af en gråsuggas
skapnad, men smalare och något längre. Allén sväljer dessa
djur hela. Magsäcken är, som sagdt, när här är isfritt,
hvil-ket det nästan hela året är, fullproppad af föda, och tarmarne
fulla. Fågeln är nu fullt användbar till föda om ock något
tranig i smaken.
Allens dag upptages till större delen af sökandet efter föda.
Han dyker därför tidt och tätt ned till bottnen. I medeltal
stannar han V2 minut under vattnet åt gången. När han
ger sig ned, hoppar han ej upp med stjärten i luften så som
t. ex. ejdern, utan dyker mera tvärt ned. Han simmar sedan
i 45° vinkel mot ytan ned till bottnen. Helst ligger han och
fiskar innanför strandbränningen på jämförelsevis grundt
vatten och tycks föredraga sten- och sandbotten; jag har dock
äfven sett honom fiska på 15 fots vatten och dybotten.
Sålunda går han ned i Visby yttre och inre hamn, den förra med
18 och den senare med 15 fots vatten. Han kommer snedt upp
och med stor fart, och skakar sedan vanligen hufvudet några
gånger. Fiskar han i flock, hvilket han vanligen gör, har jag
dock aldrig sett, att de bakersta vid uppkomsten skulle flyga
till têten o. s. v. Här ligga de vanligen på samma fläck,
endast sakta dragande sig åt något annat håll, eller alla eller
en del plötsligt förflyttande sig ett längre stycke genom flykt.
I regel dyka alla i flocken nästan på en gång, men vid större
flockar kan dock en eller annan finnas kvar på ytan.
Alfågeln har under fjädern en mycket tät, tjock och varm
dunpäls af grå färg, hvadan han troligen ej har minsta
känning af kölden. Alfågeln är lätt att stoppa. Skinnet är starkt,
och halsskinnet kränges lätt öfver hufvudet och behöfver
sålunda ej uppskäras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
