Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
år senare (1852) upptogs det äfven som släktnamn af Is.
Geoffroy St. Hilaire. Den resande, som haft mest att
berätta om gorillan, är den bekante Du Chaillu, som
uppehållit sig i dess hemland. Hans skildring är visserligen i hög
grad både fängslande och liflig, men han besatt en så
sprudlande fantasi, att denna ej sällan förledde honom till väsentliga
öfverdrifter. Det är därför bäst att med stor försiktighet
upptaga Du Chaillu’s berättelser, äfven om senare forskningar
ådagalagt, att det i regel finnes en kärna af sanning i dem.
Om nu det skulle vara sant, som de skarpaste kritikerna yttrat
om Du Chaillu, nämligen att han aldrig sett en lefvande
gorilla i frihet, utan blott upptagit och ytterligare utsmyckat
hörsägner, som han erhållit från negrerna, så har dock efter
honom några europeiska jägare och resande (såsom t. ex. von
Koppenfels) lyckats fälla en eller några få gorillor. Man börjar
därför få en tämligen pålitlig om också ännu knapphändig och
bristfällig kunskap om dessa så ytterst intressanta djurs
lefnads-sätt. De senaste underrättelserna om gorillans biologi härleda
sig från tysken Zenker, som sedan åtskilliga år varit bosatt
vid Bipindi i Sydkamerun. I ett bref till professor Matschie
i Berlin, som denne publicerat, meddelade Zenker i förfjol
följande, som här i öfversättning anföres.
»I förra månaden hade jag tillfälle att betrakta ett sällskap
gorillor. Det ligger något mänskligt, ja till och med mycket mänskligt
öfver denne skogsjätte. Han befann sig i sällskap med ett
antal honor och unghanar. I djupaste urskogen långt från
människoboningar uppehåller han sig, där ströfvar han från
plats till plats utan fast ståndort. Om han är på sök efter
föda gå unghanarna först, så komma honorna, och långsamt
går »den gamle herrn» efter, iakttagande allt i det han tid efter
annan reser på sig och skådar åt alla håll. Märker han intet
misstänkt sätter han sig vid en trädstam och honorna bära
till honom frukter och lägga för hans fötter. Då och då smyga
sig två af dem upp till honom och han lägger sina långa
armar på deras skuldror och skämtar med dem under utstötan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
