Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’97
det af morrande, skrikande och »quietschenden» ljud, som
stundom låta som skratt.
Vädrar han fara, så trummar han först sakta på kinderna,
i det han öppnar mun och slår mot den med handen. Det
är ett tecken, att mana sällskapet på flykt. Så snart han ser
en människa eller något större djur bultar han med knytnäfven
på bröstet i snabb takt och vänder sig mot fienden. Hoppande’
närmar han sig denne för att angripa honom. Sårad störtar
han sig, om han ej kan nå något gömställe, fruktansvärdt
vrålande på den olycklige jägaren, omfamnar honom, klämmer
sönder honom och biter ihjäl honom. Stundom öfverfaller han
jägaren bakifrån från något gömställe. Infödingarna frukta
därför gorillan mycket och gripa genast till flykten, så snart
de spåra den. Att infödda jägare skulle låta denna jätteapa
komma sig nära för att få den att sticka gevärspipan i mun
och så försöka skjuta den, hör helt och hållet till fablerna.
Likaså är det osannt, att gorillan skulle röfva barn och
kvinnor. Dock händer det, att den anfaller och dödar negrer,
som oförmodadt komma i dess rike och då sker detta
mestadels från bakhåll.
Om den ej stores, håller den sin middagsrast lutad mot
en stam. Hela släkten sitter då rundt omkring eller sofver
utsträckt på marken. Gorillan löper rätt fort och då med
användning af händerna också såsom schimpansen.
Fingerkno-garna ha därför tjocka valkar, då den stöder sig på knutna
näfven. Armarna sättas utåt, då den springer.
Ofta bryter den, då flugorna äro besvärliga, kvastar af
trädkvistar och viftar bort flugorna härmed samt bibehåller
kvistarna i handen, då den flyttar på sig. När natten kommer
söker den en passande sofplats, undersöker omgifningen, om
allt är säkert, och sätter sig sen lutad mot ett träd. De yngre
djuren och honorna klättra upp bland grenarna och bygga
sig där af kvistar en hviloplats, på samma sätt som också
1 Gorillans språng, när hon har brådtom, blir hoppande, i det att hon
svänger fram kroppen på de långa armarna nyttjande dem ungefär som ett par
kryckor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
