Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
kroppen. Af dessa, som emellertid icke tjänstgöra som
gångben, bildar det bakersta paret en tvågrenad gaffel, som i hvila
är inslagen framåt längs buken, under det den, när insekten
skall hoppa, slås nedåt och bakåt och därigenom kastar upp
djuret högt i luften. I hvilläget fasthålles hoppgaffeln af ett
par hakar, som bildas af det mellersta bakkroppsbenparet.
Det främsta af bakkroppens benpar är likasom det mellersta
mycket förkrympt och står i samband med ett par tunnväggiga
blåsor, som kunna stjälpas ut och hållas utspända genom att
insekten i dem inpressar en del af sin kroppsvätska. Dessa
blåsor tjänstgöra säkerligen som s. k. blodgälar. Flertalet
collemboler saknar nämligen öfriga insekters egendomliga
andningsorgan, trakéerna, och gasutbytet måste därför ske genom
själfva huden; det måste därför för hoppstjärtarna vara
förmånlighet, att i dessa blåsor kroppsvätskan, blodet, endast genom
en ytterst tunn hudhinna är skild från den omgifvande luften.
Men dessa blåsor ha också en annan mycket viktig uppgift.
När collembolerna genom hoppgaffelns tillbakaslående kastas
högt upp i luften, gäller det för dem att kunna snabbt och
säkert taga fäste vid det föremål, där de nedfalla. Härtill äro
deras små klor alltför svaga och olämpliga, och de behöfva
därför ett särskildt vidhäftningsorgan. Såsom sådant
tjänstgöra nu på ett ganska märkvärdigt sätt de nämnda blåsorna.
Från deras bas löper i bukens midtlinje framåt mellan
benparen och längs hufvudets undersida till munöppningen en fin
ränna; i denna rinner sakta en segflytande vätska från munnen,
där den afsöndrats från vissa spottkörtlar, bakåt till blåsorna,
som därigenom blifva klibbiga och ägnade att utgöra
fasthäft-ningsapparater för djuret. Man ser också, att dessa blåsor
äro bäst utbildade och längst utstjälpbara just hos de arter,
som föra det rörligaste lifvet och göra de djärfvaste sprången.
Bakkroppsbenparen hos hoppstjärtarna förete således ett
vackert exempel på den företeelse man kallar funktionsväxling,
och hvarmed menas, att organ, som ursprungligen uppstått och
utbildats för ett visst ändamål, under djurformernas utveckling
och omvandling till nya arter med afvikande lefnadssätt kunna
komma att användas till helt andra ändamål än de ursprungliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
