Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25T
först tänkt förvara djuren i en trälåda, men jägaren Lindgren
hittade på ett bättre sätt; han timrade ihop en stor bur under
form af en huf eller låda utan botten och vidare nedtill, så
att väggarne lutade inåt. Dessas nedre del sträckte sig vid
pass en fot djupt i jorden, så att lämlarne ej skulle grafva
sig ut, men i öfrigt var marken som bildade burens botten,
orörd, beväxt af blåbärsris, små en- och videtelni-ngar o. s. v.
Burens tak utgjordes delvis af lösa bräder, som borttogos då
vädret var vackert, och som i rägnväder bildade godt skydd.
Lämlarna rörde aldrig blåbärsriset; af enens bark
afska-lades blott en del, något mera af videkvistar, som lades in i
buren. Det är dock möjligt, att de då voro svultna, ty sedan
de fått mera omtyckta födoämnen, brydde de sig ej om videt.
De åto nämligen hälst gräs och mossa. Af det gräs de
er-höllo åto de dels bladen, dels småaxen i vippan, och de voro
synnerligen förtjusta i småaxen af tuftåteln (Aira caespitosa).
De blefvo snart ganska tama, och då jag räckte ned ett knippe
af sagda gräs, kunde de ställa sig på bakbenen för att taga
emot det. Småaxen åtos upp, men vippgrenarna lämnades
orörda. Lustigt var att iakttaga dem, då de erhållit ett knippe
gröna gräsblad, ty änden af ett blad fördes då med
framtas-sarne till munnen och gräset försvann i denna så hastigt, som
om det blifvit uppnystadt. Af ängssyra (Rumex Acetosa) åto de
frukterna och något af stjälkens yttre lager, men, såvidt jag
iakttog det, icke bladen. Hjortron och blåbär rördes ej. Det
var dock en annan växt, som de åto med lika stor ifver som
axen af tuftåteln, och det var frisk vägg- eller husmossa. När
jag på en gång gaf dem af båda slagen, kunde det hända, att
somliga af lämlarna föredrogo mossan, andra tuftåteln. Fingo
de enbart mossa, så åto alla däraf med ifver, ofta medan jag
ännu höll den i handen. Ett hemfördt prof af mossan är
enligt bestämning af D:r Hj. Möller, en alpin form af
Hyloco-mium proliferum (L) Lindb., sålunda ej botanisternas egentliga
väggmossa, Hylocomium parietinum (= Hypnum Schreberi),
som den dock ofantligt liknar och som naturligtvis äfven
förekommer i stor mängd och gifvetvis jämte andra närstående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
