Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
arter lika gärna ätas af lämlarna. Jag hade för öfrigt gifvit
dem ett förråd torrt hö, men gaf ej närmare akt på hvad de
åto af detta. De gräfde genast gångar i höet, och en hona
födde redan första dagen af sin fångenskap sex ungar, af
hvilka fyra följande dag voro dödade och delvis uppätna; de
båda öfriga försvunno spårlöst dagen därpå och hade väl då
rönt samma öde.
Under varma soliga dagar drucko djuren mycket vatten,
men under regnig och fuktig väderlek såg jag dem aldrig vid
vattenkärlet.
Som jag ej på Medstugan hade tillgång till förut lämnade
uppgifter om lämlarnes födoämnen, har jag först efter
hemkomsten kunnat jämföra dessa med mina egna iakttagelser.
Hade jag då känt hvad som förut meddelats därom, skulle jag
förvisso gjort experiment med flere slags växter, än som nu
skedde.
Den omständigheten, att djuren med stor begärlighet åto
mossa, är emellertid anledningen till detta meddelande. Ty
det ser ut, som skulle man på senare tid hafva förbisett, att
äfven mossa ingår i deras födoämnen. Linné säger om
läm-larnas föda:1 »Deras spis är gräs ock Renmåsa, som jag
funnit uti dem jag uppskurit; de idisla til halfs, såsom andra
möss, dock icke så fulkomligit som hornslägtet». Nilsson
anför i sin fauna 1847 såsom fjällämmelns födoämnen: »blad,
gräs, bark, mossa, gräsrötter och lafvar». Lilljeborg nämner
endast »vegetabilier» samt anför, att de afgnaga barken å
buskarna. Hos Brehm (Däggdjurens lif, 2:dra uppl. sid. 333), som
själf iakttagit djuren i Norge heter det, att »lämlarnas förnämsta
föda består i fjällväxter, såsom gräsarter, renlaf, hängen af
dvärgbjörken och sannolikt åtskilliga slags rötter. De gå så långt
upp på fjällen som lafvar finnas [?], men ej längre». I Colletts
monografi öfver fjällämmeln,2 hvarpå professor Lönnberg fäst
1 Linné, Anmärkning öfver de Djuren, som sägas komma neder utur Skyarna
i Norrige. K. Sv. Vet.-Akad. Bd 1, p. 320. 1740.
2 R. Collett, On Myodes lemmus its habits and migrations in Norway
Forhandl. i Vidensk.-Selskabet i Christiania 1895. N:o 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
