Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
min uppmärksamhet, heter det på ett ställe (p. 18), att den
lefver uteslutande af växtämnen, »especially blades of grass
and its roots, and also, during the winter, on the bark of
mountain willows {Salix lapponum, S. glauca, S. phylicifolia,
etc.)», och detta upprepas i kapitlet om födoämnen (p. 45),
där den skada djuren anställa på gräsväxten särskildt
fram-hålles. Här bekräftas äfven, hvad redan Nilsson anfört om
deras beteende, när de under sina vandringar komma till
hafre-åkrar med ännu utestående skylar. »Man satte, 1827, en
tvärslå på sädeskrakarne, att kärfvarna ej skulle komma ned till
marken, men de (lämlarna) klättrade ändå upp på kraken och
sutto tätt som fåglar på kärfvarna» (Nilsson, 1. c. p. 379).
Detta harmonierar ju med deras förkärlek äfven för axen
af tuftåteln.
Collett nämner icke, att fjällämlarna lifnära sig af mossa,
och af de anförda författarna är Nilsson följaktligen den enda,
som lämnat denna fullt korrekta uppgift. Den omständigheten,
att lämlarna hufvudsakligen äta mossa, lafvar, och gräs samt
dessutom bark af vide synes icke tala för antagandet, att deras
vandringar skulle föranledas af brist på födoämnen, ty just
anförda växter — mossa, lafvar, gräs och vide — finnas ju till
snart sagdt obegränsad mängd, såväl där lämlarna lefva, som
i angränsande områden. Och vore det brist på föda, som
drifver dem åstad, då borde de väl stanna och sprida sig så
snart de kommit till områden, där föda är för handen, i stället
för att utan uppehåll tåga vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
