Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommar i frostviksfjällen. Af A. Klinckowström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 8 FAUNA OCH FLORA
en bild af lifvet och naturen däruppe, spelade minnena från
gångna polarfärder, från våra kusters kala klipphällar
hufvudrollen. Epiteten »öde», »ödslig», som så ofta tilläggas våra
fjällvidder spelade äfven in och bidrogo att fördystra taflan;
jag väntade mig, kort sagt, en karg, obetydlig flora med
utpräglad arktisk karaktär och minst af allt de leende dalar och
yppiga bestånd af rikt blommande manshöga örter, som i
verkligheten mötte mig däruppe. Så mycket större blef emellertid
min förvåning, då jag blott allt för snart upptäckte, att, om jag
å ena sidan underskattat floran och den däraf betingade
insektvärldens utveckling, jag å den andra högst betydligt
öfver-skattat fjällets högre djurlif. Ej som om jag skulle väntat mig
några myllrande fågelberg eller träskmarker vimlande af vadare
och simfåglar, men en ursprunglig individrik fauna, fyllande
hvarje lämplig plats med för lokalen afpassade former, sådan
var, det kan ej nekas, den något sangviniska bild jag i
inbillningen uppgjordt af djurvärlden i mitt blifvande
verksamhetsfält. Verkligheten åtog sig snart att skingra mina drömmar
och sedan jag under några veckor genomströfvat mitt
undersökningsområde i alla riktningar, nödgades jag erkänna den
enkla sanningen, att jag grundligt misstagit mig. En
tröst-lösare bild än den, dessa fjäll erbjödo från djurvännens eller
jägarens synpunkt sedt, kan ej gärna tänkas. Om man
undantager de allestädes närvarande ängspiplärkorna, snöskatan,
rödvingetrasten, löfsångaren samt på barrgränsen bergfinken,
fanns det egentligen endast en vertebratform, nämligen vår
vanliga groda, som med någorlunda fog kunde erhålla
beteckningen »allmän». Till och med den i hvarje tjärn och bäck
förekommande öringen kunde knappast pretendera på högre
betyg än beteckningen »tämligen allmän», hvilket bäst framgår
af det förhållande, att utbytet efter en aftons mete endast
ytterst sällan öfversteg 4—5 fiskar per spö. Emellertid funnos
tecken nog tydande på, att fjället ej alltid företett samma
tröstlösa bild af liflös ödslighet. Öfverallt under mina ströftåg
påträffade jag lösning af fjällräf, fjäderbollar af fjällvråk, och
uggla, samt först och sist lämningar efter fjällemmeln; gångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
