Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommar i frostviksfjällen. Af A. Klinckowström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klinckowström: en sommar i frostviksfjällen 59
i alla riktningar genomkorsande terrängen, tallösa hål med
små exkrementhögar och 100- eller rättare 1,000-tals förtorkade
kadaver, utströdda öfver hela björk- och videregionen, allt
tydliga vittnesbörd om att det denna sommar ej stod rätt till på
fjället. Gåtans lösning erhöll jag genom samtal med ortens
befolkning: det hade varit ■»lemmelår» förliden sommar och
nu, för att använda lappmannen Ante Larssons betecknande
uttryck, »låg fjället som dödt». Intet kan klarare visa
lem-melns ofantliga betydelse för hela fjällets högre djurvärld, än
denna faunans decimering omedelbart efter »lemmelperiodens»
slut. Sv. Ekman,1 som nyligen ingående skildrat fjällemmelns
lefnadssätt, vandringar och periodiska uppträdande, känner väl
till det samband, som äger rum mellan lemmeln och fjällets
öfriga djurarter. Ekman tyckes dock ej däri se ett direkt
samband, utan snarare, naturligtvis då det ej gäller de af lemmeln
lefvande rofdjuren, ett af dessa gnagares mer eller mindre
talrika förekomst oberoende, ehuru af gemensamma
klimatologiska faktorer betingadt fenomen. Sambandet mellan
lem-melns periodiska uppträdande i massa och fjällfaunans
allmänna individrikedom skulle alltså närmast vara att uppfatta
som två, af hvarandra oberoende verkningar af en gemensam
orsak.2 För min del kan jag ej utan vidare dela denna
uppfattning. Äfven om det läte sig tänka att gemensamma kli-
1 Sven Ekman: Die Wirbeltiere d. arkt. u. subarkt. Hochgebirgzone im nördl.
Schweden (naturw. Unters. d. Sarekgebirges in Schwedischen—Lappland Bd. IV)
s. 9—25 samt s. 117—118.
2 ’Dass auch die Witterung eine Rolle spielt, dafür spridit unzweideutig der
Umstand, dass gleichzeitig mit den Lemmingen gewöhnlich auch andere Nager
sich einer besonders starken Vermehrung erfreuen.» . . . »Die Tiere, welche,
nach andere Verfassern gleichzeitig mit dem Lemming massenhaft auftreten, sind:
Lemmus schisticolor, Microtus agrestis, M. amphibicus, M. ratticeps, Evonomys
glareolus E. rufocanus, Mus silvaticus, Lepus timidas, Sorex araneus, Tetrao
urogallus, T. tetrix, Lagopus mutus, L. lagopus, Acanthis linaria, Fringilla
montifringilla und ausserdem diejenigen Raubtiere, welche sich von den
Lemmingen und Wühlmäusen ernähren. In welcher Weise diese Tiere von der
Witterung abhängig sind wissen wir nicht sicher. Es ist aber auffällig, dass sie
alle, ausgenommen die heiden letztgenennten Vogel, Erdnister sind, und eben
betreffs solcher gibt es ja Gründe anzunehmen, dass die Witterungsverhältnisse
für das weiterleben der Jungen verhängnisvoll sind, was ja in bezug auf die
Tetrao- und Lagopus-arten allgemein bekannt ist. (1. c. sid. 11.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
