Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett och annat om maneterna. Af Hjalmar Östergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett och annat om maneterna.
(Till planschen af blåklintsmanet i förra häftet.)
Af Hjalmar Östergren.
nlandsbon, som för första gången kommer till
hafvet, t. ex. vid vår västkust, skådar där i
vattnet en djurvärld af helt annat slag, än den
han känner från floder och sjöar. På
bottnen löpa snabbfotade krabbor kors och tvärs
bland trögt krypande sjöstjärnor. Bryggornas
pålar bära på sin yta svampdjur och olikfärgade sjörosor,
medan deras inre gnages sönder af de egendomliga musslor,
som äro kända under namnet skeppsmask. På stenar och
klippor sitta i vattenbrynet skaror af strandsnäckor,
blåmusslor och för sina skärande skäl fruktade hafstulpaner (balaner).
På grunda sandstränder smyga längs bottnen sandräkor och
flundreungar, svåra att upptäcka för sin färglikhet med sanden
under dem nere i bottnen äga sandmaskar och sandmusslor
sitt hemvist. I de för böljorna vajande fälten af allehanda
vattenväxter, som af kustbefolkningen sammanfattas under
namnet tang, röra sig egendomliga fiskar bland räkor och
myriader af smärre kräftdjur; på tången klättra snäckor och
enstaka sjöborrar; äfven den mosslika beklädnaden på tången
visar sig vid närmare pröfning till stor del utgöras af
djurkolonier.
Bland dessa och talrika andra hafsdjur, som en hvar kan
lätt iakttaga utan särskilda anstalter, är det dock inga, som
ådraga sig så mycken uppmärksamhet som maneterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
