- Project Runeberg -  Fauna och flora / Fjärde årgången. 1909 /
82

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett och annat om maneterna. Af Hjalmar Östergren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82

FAUNA OCH FLORA

af tunna, veckrika armgardiner och labyrintlikt vindlade
geni-talband, bådadera halft beslöjade bakom tallösa, i 8 knippen
ordnade tentakler af 20—30 meters längd. Därtill uppträda
dessa härliga jättemedusor i de nordiska hafven ofta i skaror,
som milsvidt täcka hafvets yta».

Hos Cyanea eller brännmanetsläktet har kanten 8 djupa
inskärningar vid randkropparna, 8 ännu djupare midt emellan
dessa, och de härigenom uppkommande 16 stora flikarna äro
sedan hvar för sig något urnupna, så att randflikarnas antal
blir 32. Tentaklerna äro långa och talrika, ordnade i 8
knippen, hvilka utgå från skifvans undersida, innanför de djupaste
inskärningarna. Munarmarna äro mycket breda, bilda därför
talrika veck. Matsmältningsorganens anordning har redan
beskrifvits (sid. 76).

Den tidigast beskrifna arten inom detta släkte är den
vanliga brännmaneten, Cyanea capillata (L.), som förekommer vid
Nordeuropas kuster från engelska kanalen till norra Norge,
äfven något i sydvästra Östersjön. I Skagerak och Kattegat
är den blott alltför allmän. Vid Bohusläns kuster börjar den
i regel uppträda i maj, dock endast i små, unga exemplar, visar
sig tämligen sparsamt under försommaren, men blir mot
sommarens slut allt allmännare och allt större. Under
sensommaren och hösten uppträda dessa maneter i stora svärmar,
som i bukter och hamnar stundom drifvas samman, så att
djuren ligga packade det ena intill det andra. Under senhösten
dö de bort och vräkas massvis upp på stränderna, medan deras
afkomma, polyperna, lefver kvar för att nästa sommar alstra
en ny generation af maneter.

När dessa maneter uppträda i sådana skaror,
åstadkomma de en mycket effektiv blockad mot badning i öppna
sjön. Faran är icke lätt att undvika, ty afrifna fångsttrådar,
som talrikt . kvarstanna bland tången, bibehålla sin förmåga
att brännas. Och den är icke ringa. Händerna äro mindre
känsliga, men på människans öfriga kroppshud åstadkomma
dessa maneter i regel (känsligheten är mycket olika hos skilda
personer) en rätt obehaglig sveda, ungefär som de verkliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:17:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1909/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free