Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett och annat om maneterna. Af Hjalmar Östergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTERGREN : ETT OCH ANNAT OM MANETERNA 81
Fisken lyckades genom häftiga ryckningar blifva fri, men låg
sedan en lång stund bedöfvad på akvariets botten. Hade den
icke kommit loss, så hade den varit förlorad — man träffar
någon gång fiskskelett i magen hos sådana stora sjörosor.
Eljes förstå fiskar godt att taga sig till vara för
nässel-djuren. Att de falla offer för maneterna, har jag aldrig sett.
Tvärtom söka sig allehanda fiskyngel, bl. a. torskungar, och
äfven en del kräftdjur under maneterna en fristad, dit ingen
fiende följer dem. Ifrågavarande kräftdjur torde vara skyddade
af sitt tjocka kitinpansar och äro snarast att betrakta som
parasiter hos maneterna, men småfiskarna, som stundom bilda
hela små stim under maneterna, få nog sorgfälligt undvika
dessas fångstredskap.
För sin näring äro maneterna därför väsentligen hänvisade
till plankton, som ju utgöres af varelser, som icke kunna fly
undan. Allehanda småorganismer torde härvid spela största
rollen, men vissa manetarter förtära äfven större byte. Den
vanliga brännmaneten (Cyanea capillata) slukar t. ex. gärna
öronmaneten (Aurelia), ja äfven andra arter af
brännmanet-släktet såsom Cyanea palmstruchä och lamarcki.
Af egentliga maneter, s. k. skifmaneter, känner man från
Sveriges kuster endast 3 arter, som kunna sägas normalt
tillhöra vår fauna. Ytterligare 3 träffas dock emellanåt som
tillfälliga gäster vid vår västkust. Af dessa 6 arter hör hälften
till Cyanea eller brännmanetsläktet.
Bland alla maneter intages främsta platsen både i storlek
och skönhet af detta släktes medlemmar. Den bekante tyske
zoologen Haeckel skrifver i ett stort verk om medusorna:
»Skall man bland de talrika praktfulla djuren af denna klass
tilldela högsta skönhetspriset åt ett visst släkte, så kan detta
blott blifva Cyanea. I själfa verket erbjuder en stor, oskadad
Cyanea, när hon med sina talrika och olikartade bihang solar
sig i hafsytan, ett skådespel som i sitt slag knappast
öfverträffas af något bland den organiska världens öfriga
underverk. En vacker formad skifva af 1—2 meters genomskärning,
praktfullt färgad och sirligt tecknad; därunder en vajande buske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
