Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett och annat om maneterna. Af Hjalmar Östergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 FAUNA OCH FLORA
gare än hos föregående art (högst omkring 60 i hvarje knippe)
och utsträckas i allmänhet blott till en längd af 1—2 gånger
skifvans genomskärning. Lättast och säkrast igenkännes dock
denna art genom sin färg och genom beskaffenheten af skifvans
öfre yta.
Skifvans öfversida är nämligen icke slät, utan täckt med
spetsiga vårtor, som äro störst på skifvans midt, men vid
närmare granskning befinnas tätt strödda öfver hela ytan,
undantagandes randflikarna.
Hvad angår färgen, så saknas sådan helt hos de under
årets första månader uppträdande exemplaren, hvilka äro
alldeles glasklara. Framåt våren får man bland de ofärgade se
allt flere, som förete en mer eller mindre framträdande blå
färg. I midten af juni börja de blå blifva öfvervägande till
antalet och fram i juli ser man icke längre till några ofärgade.
Då är äfven färgen djupast, vanligen rent blåklintsblå, stundom
nästan violett. Såsom framgår af den kolorerade planschen,
» är dock skifvans öfversida ofärgad och liksom gelélagret
glasklar. Färgen tillhör hufvudsakligen gelélagrets inre yta, som
bildar taket på maghålan och dess fickor, hvilka delar därför
skarpt framträda. Dock kunna äfven de från skifvans
undersida nedhängande bihangen vara svagt färgade.
Från den vanliga brännmaneten skiljer sig denna art vidare
genom en för människan angenäm egenskap. Den brännes
icke, eller rättare den brännes så svagt, att den i regel icke
märkbart påverkar människans kroppshud och äfven på
läpparna åstadkommer en blott kortvarig, om än rätt kännbar
sveda.
En Grundsundsfiskare nämnde en gång, att han brukade
kalla dessa vackra maneter för blåklintar. Då de under
högsommaren, samtidigt med att den verkliga blåklinten i
sädesfälten öppnar sina blomster, i hafvet gifva en trogen bild af
dessas färg, må de äfven i tryck bära blåklintens namn. Någon
särskild beteckning för dem synes eljes icke här förekomma,
måhända därför att man anser dem blott vara en färgvarietet
af den vanliga brännmaneten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
