Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett och annat om maneterna. Af Hjalmar Östergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befolkningens uppmärksamhet och erhållit ett särskildt svenskt
namn. Detta är den s. k. klotmaneten, Rhisostoma octopus (L.).
Skifvan är hos denna manet nästan broskhård, till formen som
ett halfklot eller en hatt med nedvikt brätte. Äfven
munarmarna äro fasta, dessutom rikt förgrenade på ett sätt, som
gifver dem ett blomkålsliknande utseende. Den egentliga
munöppningen är igenväxt, men i stället genomdragas
munarmarna af ett rikt grenadt system af kanaler, som utåt öppna
sig genom talrika porer och inåt mynna i magen. Genom
Fig. 5. Klotmanet (fotografi af konserveradt exemplar).
dessa kanaler strömmar vattnet fram och åter, tillförande
djuret näring, som här alltså än mer än hos Aurelia kommer att
helt utgöras af mycket små varelser. I samband med detta
sätt för näringsupptagande ha fångsttrådarna helt försvunnit.
I storlek täflar den med Cyanea capillata.
Vid vår västkust uppträda, utom de egentliga maneterna,
ännu en hel del andra medusa-artade djur, hvilka i vinterns
plankton, däri de nå sin yppigaste blomstring, spela en lika
intressant roll, som maneterna i sommarens, och äfven i
formernas skönhet, om än icke i storlek eller färg, kunna fullt
mäta sig med dessa. Att upptaga äfven dem till behandling
skulle dock föra oss för långt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
