Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glaciala relikter och preudorelikter bland våra dagfjärilar. Af Einar Wahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glaciala pseudorelikter, d. v. s. kvarblifna rester fran en senare
period af klimatförsämring, då de varit utbredda längre mot
söder än nu. Sådana glaciala pseudorelikter äro i afsevärdt
antal bekanta från växtvärlden, t. ex. Salix lapponum,
phylici-folia och hastata i Uppland, dvärgbjörken i Närke och en hel
del andra nordliga växter, som numera i södra Sverige
förekomma isolerade på områden, som i arktisk och subarktisk
tid lågo under hafvets yta. Och ifråga om Ingaröns
relikt-fjärilar faller ju tanken närmast på förekomsten af Woodsia
alpina på den Ingarön närbelägna Runmarö.
Under denna klimatförsämring, som man förmodar ha ägt
rum så sent som i början af den subatlantiska perioden, och
som äfven gynnade den norr ifrån kommande granens
sprängning af Sydsveriges stora ekskogar, vandrade dessa fjärilar och
väl äfven andra ned i mellersta Sverige för att sedermera, när
klimatet blef varmare, åter försvinna, så när som på det fåtal,
som lyckades hålla sig kvar på några kalla myrar i närheten
af kusten, hvars hafsvindar mildrade den för dem obehagliga
sommarvärmen, eller på Kolmårdens i djupa skogar högt
belägna sumpmarker.
Naturligtvis var också denna klimatförsämring gynnsam för
spridningen af de äkta glaciala relikterna, såsom Colias palœno
och Ar^ynnis påles, hvilka redan förut funnos i södra Sverige,
och på många af dessas fyndlokaler äro därför också de att
betrakta som glaciala pseudorelikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
