- Project Runeberg -  Fauna och flora / Fjärde årgången. 1909 /
165

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pendulationsteorien. Af D:r Paul Rosenius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PENDULATIONSTE0R1EN 165

nämligen genom att stiga upp för bergshöjderna. På dessa
åka de då, under successiv stigning, med söderut och kunna
till och med korsa ekvatorn för att på andra sidan åter stiga
ned vid en breddgrad motsvarande den vid hvilken de började
uppstigandet. Så kan en art förekomma samtidigt i Kalifornien
och Chile samt i Japan och Australien. Närmare
undersökningar kunna då, i ’sådana fall där ett uppspårande är möjligt,
gifva vid handen, att den gemensamma utgångspunkten legat
under svängningskretsen. Simroth kallar denna art af
utbredning för meridional symmetri.

Om utvikandet från svängningskretsen når ända bort till
kulminationskretsen, kan man antaga, att i många fall
vandrandet här skall upphöra. De klimatiska förhållandena äro ju här
stabilare — vid svängningspolerna själfva äro de ju absolut
oföränderliga. Det finnes därför alltid benägenhet för en
stackning vid kulminationskretsen under aftagande från
svängningspolerna mot nord- och sydpol.

Den största meridionala utsträckningen måste fauna och
flora få vid svängningskretsen, och äfven arter och grupper af
organismer måste utefter denna linie få sin största utbredning.
Förutsatt att någon del af individerna anpassas efter
klimatförändringen under pendulationen från ekvatorn mot
rotationspolerna, blir gränsen för artens utbredningsområde en vinkel
med spetsen på svängningslinien och benen pekande mot hvar
sin svängningspol. Har arten icke anpassat sig, brister
sammanhanget, och det uppstår diskontinuerligt symmetriska
utbredningsområden.

Organismernas utbredning i hafvet följer samma allmänna
lagar som utbredningen på fastlandet. Det olikartade mediet
betingar dock vissa afvikelser. Utbredningen efter en
breddgrad försiggår i hafvet med större svårigheter, därför att här
temperaturen så mycket förändras med djupet. Bottenformer
af organismer utbreda sig därför endast längs fastland, och
inställning på »identiska punkter» sker i allmänhet endast på
långa omvägar. Bottnens sjunkande under ekvatorial
svängning äger stor betydelse. Nordformer, som förts mot ekva-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:17:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1909/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free